Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Belarusian journalist and writer Svetlana Alexievich the 2015 Nobel literature winner, center, is surrounded after her news conference in Minsk, Belarus, Thursday, Oct. 8, 2015. Belarusian writer Svetlana Alexievich won the Nobel Prize in literature Thursday, for works that the prize judges called "a monument to suffering and courage." (AP Photo/Sergei Grits)

Foto: Sergei Grits

Tvärdrags chefredaktör Malin Hanson kom hem från Vitryssland under måndagen efter att ha bevakat valet. Den här gången blev det inget möte med nobelpristagaren, men däremot kände hon av stämningen och åsikterna om Svetlana Aleksijevitj bland befolkningen.

– Hon har ett slags rockstjärnestatus bland oppositionella. Men är också ganska okänd bland befolkningen i stort, säger Malin Hanson.

Många i den yngre generationen är intresserade av poesi och historia, säger hon, men alla är inte imponerade av Aleksijevitjs böcker. En del hävdar att det är nedtecknade bandinspelningar, inte litteratur.
– De är förstås också påverkade av regeringen Lukasjenko. Som inte vill hajpa henne för mycket, då riskerar man att öka det kritiska tänkandet, säger hon.

Malin Hanson träffade däremot Svetlana Aleksijevitj på en tapasbar i Minsk förra året.
– Jag fick en chans att prata om litteraturen och hennes gedigna intervjuteknik men också om politiken och samhället. Hon var väldigt snäll och ödmjuk. Jag tror hon ser det som sitt kall, som självklart att samla in de här berättelserna. Jag tror inte hon funderar så mycket på om hon orkar eller inte. Hon måste ha en hård kärna, annars orkar man inte resa och intervjua och möta det motstånd som hon gjort.

Vad har hennes böcker gett dig?
– Kriget har inget kvinnligt ansikte gav mig nya insikter, att det var så många kvinnor i Röda armén, jag hade inte ens tänkt tanken. Och att männen hyllades som stridskämpar, medan kvinnorna skämdes. Under kriget strider kvinnorna och männen som jämlika sovjeter, men efter kriget ville männen inte vara tillsammans med kvinnor som de delade krigsminnen med. Och så Zinkpojkar, om Sovjets krig mot Afghanistan, vilket nationellt trauma, som få talade om men som skapade enorma sociala problem. Det handlar om krigets lägsta nivå, inte om de stora politiska dragen.

Det var med förevändning att titta på ishockey-VM i Minsk förra året som hon tog sig in i landet, eftersom visumkravet då släpptes. Annars är det svårt att få visum för dem som skrivit regimkritiska texter. I år hade hon operabiljetter i fickan.

Fotnot: Vitryssland nämns i bland som Belarus.

Charlotta Kåks Röshammar