Cecilia Schelin Seidegård tillsammans med klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP). Foto: Stig Hammarstedt/TT Bild: Stig Hammarstedt/TT

Det var ett misstag att lägga ner Jämställdhetsombudsmannen (Jämo). Sverige behöver en ny jämställdhetsmyndighet, konstaterar jämställdhetsutredaren Cecilia Schelin Seidegård, som överlämnar sitt betänkande (SOU 2015:86)  till regeringen i dag.

Ofta framställs Sverige som ett föregångsland när det gäller jämställdhet. Men utvecklingen går alldeles för långsamt och i vissa fall bakåt, anser hon. Exempelvis fortsätter kvinnors löner att vara lägre än mäns. Sedan 1996 har den standardvägda skillnaden minskat med enbart 1,0 procentenhet.

– En Jämställdhetsmyndighet är ett nödvändigt verktyg för en feministisk regering för att nå de jämställdhetspolitiska målen, säger Cecilia Schelin Seidegård.

Fackförbunden tyckte att det var ett misstag att lägga ner Jämo. Tycker du också det?
– Det är helt klart att jämställdhetsfrågorna inte kommer fram på samma sätt i dag. Jag anser att det är viktigt att de gör det genom en myndighet, och det gör de inte genom DO.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har fått mycket kritik för att man inte granskat arbetsgivarnas lönekartläggningar på samma sätt som Jämo gjorde. Cecilia Schelin Seidegård instämmer i den kritiken.
– Löneskillnader och lönebildning är just sådana frågor som en jämställdhetsmyndighet ska titta på, säger hon.

Den myndighet hon föreslår ska vara utrustad med lika vassa tänder som nedlagda Jämo hade, påpekar hon.
– Den ska vara en liten och vass myndighet som ger underlag till regeringen. Den ska också ge såväl myndigheter, kommuner och landsting bättre möjligheter att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Fackförbunden såg nedläggningen av Jämo som ett bakslag för jämställdheten i arbetslivet och varnade för en urholkning av skyddet mot osakliga löneskillnader. Den så kallade miljongranskningen av lönekartläggningarna blev Jämos sista och troligen mest omtalade gärning innan den lades ner 2009. Granskningen omfattade 568 arbetsgivare med sammanlagt 750 000 anställda, alltså en femtedel av de anställda på den svenska arbetsmarknaden.

Resultatet blev 44 procent av de granskade arbetsgivarna hittade och åtgärdade osakliga löneskillnader. Något som i sin tur ledde till lönejusteringar för 5 808 anställda, varav mer än 90 procent kvinnor. Den genomsnittliga lönejusteringen per person blev 1 120 kronor i månaden.

Arbetsgivarorganisationerna har lobbat hårt för att slippa lönekartläggningar. Bland annat med motiveringen att de försvårar individuell lönesättning. Men i miljongranskningen tyckte 40 procent av arbetsgivarna att lönekartläggningen snarare gav bättre underlag för individuell lönesättning.
– Ingenting har haft så stor betydelse för kvinnolönerna i Sverige som lönekartläggningarna, konstaterade Lena Svenaeus, tidigare Jämo och arkitekten bakom lönekartläggningen i en intervju i Arbetet för två år sedan.

Att regeringen hade planer på att blåsa nytt liv i nedlagda Jämo, konstaterade jämställdhetsminister Åsa Regnér redan på ett seminarium i LO-borgen i början av mars.
–Det är intressant att utredningen kommit fram till att en myndighet för jämställdhet bör inrättas. För att vi ska uppnå målen och rätt användning av resurser behövs mer styrning, struktur och kontinuitet i arbetet, säger jämställdhetsminister i ett pressmeddelande i dag.

Läs även mer här:
Jämo kan komma igen
Från miljongranskning till noll granskning