Integrationen av Europas arbetsmarknader fortsätter. Fackligt gränsöverskridande samarbete är därför viktigare än någonsin, skriver Kalle Dramstad, Tankesmedjan Tiden.  Foto: Colourbox

Integrationen av Europas arbetsmarknader fortsätter. Fackligt gränsöverskridande samarbete är därför viktigare än någonsin, skriver Kalle Dramstad, Tankesmedjan Tiden.  Foto: Colourbox

Den långa lågkonjunkturen har tärt på sammanhållningen mellan Europas fackföreningar. Under krisen vände sig facken främst inåt, nationellt, och det saknades kraftiga gränsöverskridande svar på krisens utmaningar. Integrationen av Europas arbetsmarknader har däremot fortsatt och det är därför viktigare än någonsin att samtliga svenska fack, inte minst LO-förbunden, ökar sitt gränsöverskridande samarbete.

I dag avslutas Europafackets 13:e kongress. Över 600 fackliga delegater, varav 21 från Sverige, har samlats för att staka ut organisationens framtid. Sedan den senaste kongressen 2011 har mycket förändrats. Då var nästan hela Europa mitt i krisen, i dag befinner sig de flesta länder i något slags efterkrislimbo.

I Tankesmedjan Tidens nysläppta rapport Spelplan i förändring – facklig styrka i Europa efter krisen dras slutsatsen att fackligt gränsöverskridande samarbete har blivit ett allt viktigare mått på fackens kraft att representera löntagarkollektivets intressen.

Mycket behöver göras från den europeiska politikens sida för att möjliggöra för fackligt samarbete. Men ansvaret för mellanfacklig dialog vilar särskilt tungt på de svenska fackens axlar. För att utveckla dialogen måste de ta utmaningen på allvar, våga samarbeta med systerförbund trots olikheter och snabbare ta in och dela med sig av erfarenheter från lyckade projekt.

Utvecklingen mot en gemensam europeisk arbetsmarknad går långsamt framåt. Det finns därför en risk att man inom facket inte känner en känsla av brådska. Men löntagare, företag och varor kommer i framtiden röra sig ännu mer över Europas länders gränser. Agerar man inte nu riskerar man därför att utmaningarna kommer krypandes och avväpnar en längre fram.

Nordiskt fackligt samarbete är bland det mest gränsöverskridande i Europa. Men företag och löntagare rör sig i dag inte bara mellan länder med liknande språk och ekonomier. Sedan EU:s utvidgning i öst ser mönstret annorlunda ut. Det har ökat behovet av initiativ som förbättrar tilliten mellan öst- och västeuropeiska fack. Under Lavalkonflikten 2007 blev det tydligt att detta särskilt angår LO:s medlemsförbund.

Gränsöverskridande initiativ och lösningar måste utvecklas och spridas snabbare än i dag om de europeiska facken ska undvika att spelas ut mot varandra. Den baltiska organiseringsakademin BOA är ett projekt där fack från länder med hög organisationsgrad, genom utbildning och stöd, kan stärka svagare fack och förbättra den mellanfackliga dialogen. Några estniska och finska systerförbund har dessutom lyckade samarbeten kring medlemskapsöverföring riktade till de löntagare som rör sig över gränsen. Därtill finns det goda exempel runtom i Europa på olika typer av gränsöverskridande kollektivavtal, företagsråd, fackliga förhandlingsstrategier och sympatiåtgärder.

När Europafackets kongress nu lider mot sitt slut är det hög tid att ta krafttag och visa att den fackliga samarbetsviljan har överlevt krisen. Inom svensk fackföreningsrörelse brukar man säga att facket aldrig är starkare än sin svagaste länk. I en tid då arbetsmarknader över hela Europa alltmer länkas samman måste därför arbetet för samarbete och solidaritet fack emellan öka. Finns det tillit och dialog mellan Europas fack står de starka när tiderna för Europas löntagare blir svårare igen.

Kalle Dramstad
Tankesmedjan Tiden