Biståndsministern om utvecklingsmålen: ”Nu krävs folkligt engagemang”

I helgen klubbas planen som ska rädda världen från klimatkatastrofer och krig. FN antar 17 nya utvecklingsmål på ett stort möte i New York. Arbetet Global har intervjuat Sveriges biståndsminister Isabella Lövin (MP) om vad målen betyder för framtidens värld.

Kan du kortfattat beskriva vad FN:s utvecklingsmål är för något?
Det är 17 mål som sammanfattar vad som krävs för att få till stånd en ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet i världen.

Förra veckan kom en rapport från Världsnaturfonden som visar att livet i havet halverats på bara några årtionden. Ett av målen som satts upp är att skapa hållbara marina populationer inom fem år. Är det verkligen realistiskt?

Det målet var från början satt till 2015… men om man inte har mål händer ingenting. Genom att få världens länder att skriva under det här finns i alla fall en hygglig chans att det blir verklighet. Det krävs dock stora resurser för att kontrollera att det blir av.

Kostnaden för utvecklingsmålen har uppskattats bli 4 000 miljarder dollar. Hur ska man få loss så mycket pengar?

– Pengarna finns redan i dag , men de investeras på ett ohållbart sätt. Då Världsbanken tittar på exempelvis vilken infrastruktur som kommer att byggas i världen fram till 2030, så handlar det om investeringar för 90 triljoner dollar. Det gäller att med politik styra så att alla finansiella flöden går i hållbar riktning. Det handlar också om att se till att företag uppträder ansvarsfullt och inte enbart har kortsiktiga vinstintressen, att ha en värld som är i fred som inte kollapsar på grund av klimatförändringar.

Mål fem handlar om jämställdhet mellan könen. Varför tror du att ett land som Saudiarabien går med på att skriva under på det?

Deras position är att de tror på jämställdhet – men att de gör en annan tolkning än vi. Då man för en dialog med liknande länder säger ingen att kvinnor är underlägsna män. Jag ser ändå, trots allt, att det finns det en rörelse framåt då det gäller kvinnors rättigheter i världen.

Föregångaren till FN:s nya utvecklingsmål kallades millenniemålen. Hur tycker du att den processen gick?

Många av de målen har uppfyllts, inte minst när det gäller minskningen av den extrema fattigdomen. Sen kan man fråga sig om den minskade fattigdomen beror på millenniemålen eller om det hade skett ändå. I det stora hela hade förmodligen mycket skett ändå, men vissa länder har lagt in millenniemålen i sin planering för att exempelvis minska spädbarnsdödlighet och skapa bättre utbildning. Det tycker jag visar att målen har haft en betydelse.

Vilket av de 17 målen tror du blir tuffast att uppnå?
Nummer 16.

Och det är?
Fredliga samhällen fria från våld. Nästan hälften av världens fattiga lever i konfliktländer eller så kallade post-konfliktländer. Trenden tyder på att två tredjedelar av de allra fattigaste kommer att leva i fattigdomsfickor år 2030, på grund av krig och konflikter. Kriget i Syrien har gjort att samhället kastats tillbaka, ja, kanske 100 år i utveckling.

Även klimatutmaningen i världen är enorm, men där finns det ändå tekniska lösningar. Vi kan gå över till förnybar energi, vi vet hur man gör. Men problemet är att i dag subventioneras fossila bränslen fem gånger mer än förnybar energi.

Hur ska man få länderna att leva upp till målen?
Jag tror att det viktigaste är ett folkligt engagemang. Regeringar kan lova runt, men hålla tunt. Nu handlar det om att hålla uppe ett engagemang och hålla regeringarna ansvariga. Alla måste bidra om målen ska uppfyllas. Näringslivets roll blir viktigt. Där ser jag positiva tendenser. Här i Sverige har vi SLS – Swedish leadership for sustainable development – där det sitter ett stort antal svenska företag som är väldigt intresserade av hur de kan bidra till den här agendan. Det går inte att genomföra det här från toppen och nedåt, det måste gå åt andra hållet också. Nerifrån och upp.

https://youtu.be/LaXetLwz08E