Sedan 2010 har sjukfrånvaron ökat med 70 procent, sa socialförsäkringsminister Annika Strandhäll när hon presenterade sitt åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro i dag, onsdag.

Utvecklingen är ”oroande”, en ”ytterst angelägen utmaning” och ”en av regeringens mest prioriterade frågor”, sa ministern.

De alarmistiska tongångarna är inte alldeles självklara. 2010 hade sjukfrånvaron sjunkit till en historiskt låg nivå, efter en obruten nedgång månad för månad sedan 2002. En uppgång var väntad då människor som utförsäkrats från sjukförsäkringen trots att de var sjuka begärde sjukpenning på nytt.

Sjukfrånvaron för svenska män har nu nått upp till genomsnittet för de 15 västliga EU-länderna. För svenska kvinnor är den högre än EU-snittet, men samtidigt deltar kvinnor i arbetslivet i högre grad i Sverige än andra EU-länder.

Sjukpenningtalet, alltså antalet hela dagar per år som personer i åldern 16 – 64 år i genomsnitt har sjukpenning, är nu omkring 10. Det är inte alltför långt från det mål som regeringen sätter upp: Ett sjukpenningtal på 9 dagar år 2020. Och så sent som i juli 2014 låg sjukpenningtalet på 8,9.

–Det är riktningen som är oroande, säger Annika Strandhäll. Mönstret liknar det vi såg i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Vi minns hur det gick.

Historien spökar. Också de åtgärder som Annika Strandhäll presenterar påminner en del om Göran Persson-regeringens. Där Alliansregeringen betonade individens eget ansvar pekar Strandhäll på arbetsgivarnas roll. Och när hon ställer upp ett mål för sjukfrånvaron gör hon det med direkt hänvisning till den dåvarande S-regeringens mål att halvera sjukfrånvaron från 2003 till 2008.