Lägre ambitioner för arbetsmarknadspolitiken

Statens utgifter för aktiva arbetsmarknadsåtgärder är betydligt lägre än i början av 2000-talet. Det skulle behövas satsningar på 23 miljarder kronor för att uppnå samma omfattning som under det första Kunskapslyftet.

På måndag lägger regeringen fram sin budgetproposition för nästa år. Målet om lägst arbetslöshet i EU år 2020 innebär att åtgärder för fler jobb kommer att stå i förgrunden. Men hur står sig dagens arbetsmarknadspolitiska satsningar till tidigare perioder?

Arbetet har sammanställt statistik från industriländernas samarbetsorganisation OECD, för att kartlägga utvecklingen för statens resurser till den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det handlar om arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildning och subventionerade anställningar. I sammanställningen har vi tagit hänsyn till ekonomins storlek och olika arbetslöshetsnivåer under perioden. Siffrorna visar att resurserna har minskat påtagligt sedan det tidiga 2000-talet. En första nedgångsperiod inträffade mellan 2002 och 2004, och en andra framträder efter maktskiftet 2006 fram till finanskrisen.

– Det har skett en viss anslagsökning på senare år, och den kommer att förstärkas lite i den kommande budgeten, men vi är inte uppe i närheten av nivåerna som rådde innan nedskärningarna på 00-talet, säger LO-utredaren Emil Johansson.

Forskaren Tomas Berglund vid Göteborgs Universitet hävdar att det skett en omfattande omläggning av den aktiva arbetsmarknadspoltiken under 2000-talet.

– Arbetsmarknadsutbildningarna har nästan upphört. I stället har resurser förts över till olika typer av anställningsstöd och förmedlingstjänster, säger Tomas Berglund.

– På senare år har man gjort mindre satsningar på arbetsmarknadsutbildningar. Men det har inte handlat om dyra yrkesutbildningar, utan om förberedande kurser riktade till grupper som nyanlända och långtidsarbetslösa. Dessa är betydligt billigare, fortsätter han.

OECD-statistiken visar också att deltagarvolymerna i arbetsmarknadsutbildningarna har stigit sedan bottenåret 2009, men utgifterna har inte ökat i samma utsträckning.

Arbetet har även räknat fram hur stora satsningar på den aktiva arbetsmarknadspolitiken som skulle behövas för att nå tillbaka till nivån som rådde under det tidiga 2000-talet.

Dessa beräkningar visar att det handlar om utgiftsökningar på 23 miljarder kronor årligen. Hittills har arbetsmarknadspolitiska satsningar för dryga 2,7 miljarder kronor för nästa år presenterats. Räknas även satsningar på yrkesutbildning inom det reguljära utbildningssystemet in så handlar det om totalt 3 miljarder kronor i nya satsningar.

Tomas Berglund drar sig för att svara på om det är realistiskt med en återgång till tidigare nivåer.

– Kunskapslyftet pågick under det tidiga 2000-talet, då man gjorde stora satsningar på vuxenutbildning och även arbetsmarknadsutbildning. Lite av de tongångarna hörs nu igen, men det är klart att givet den budgetpolitik som förs där alla nya åtgärder ska vara fullt finansierade så finns det ju en tydlig restriktion, säger Tomas Berglund.

LO-utredaren Emil Johansson beskriver flera av de nya satsningarna som önskvärda och nämner utfasningen av Fas 3, traineejobben och extratjänsterna.

– Men dessa tar ett tag att implementera. Exempelvis traineejobben som har ett stort utbildningsinslag kräver ett samarbete mellan kommuner och Arbetsförmedlingen som inte finns i dag. Vi ska inte stirra oss blinda på pengarna, på sikt kan dessa åtgärder växlas upp och få effekt, säger Emil Johansson.