Det känns som om det skett en snabb kantring av opinionen när tusentals svenskar vill hjälpa krigsflyktingar.
Men hjälpviljan har nog alltid funnits där.
Det som fundamentalt har ändrats är i stället att all mänsklig empati nu lyckats överrösta det konstruerade hat som Sverigedemokrater och rasister i åratal impregnerat svensk debatt med.
Men hatet lever samtidigt vidare. Polariseringen har blivit tydligare.
På hatsiter benämns flyktingar fortfarande som ett lämmeltåg av lyxflyktingar och terrorister. Antingen vill de parasitera på vårt välstånd eller också vill de döda oss allihop.
Men vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.
De flyktingar som kommer hit är offer för krig, i många fall offer för just den extremism de själva beskylls för att tillhöra.
Samtidigt måste kampen mot antidemokratiska krafter i Sverige fortsätta. Det gäller både de brottsliga hot som sprids från empatilösa sverigedemokrater. Och det gäller de hot mot demokratin som finns i våldsförhärligande extremism, vare sig det kommer från högerextremism eller islamister.
Så förblindad har SD-svansen blivit av sitt krig mot mänsklig empati att de inte längre ser sitt eget hot mot journalister och folkvalda beslutsfattare för vad det faktiskt är, ett brott mot demokrati och yttrandefrihet.
