– Visstidsanställningarna är det stora problemet inom handeln, säger Joel Thillenius, vice ordförande i fackklubben på Åhléns i Stockholm. Fastän vi är får få på jobbet anställs ingen fast. Folk rings in dag för dag. Foto: Mårten Martos Nilsson

– Visstidsanställningarna är det stora problemet inom handeln, säger Joel Thillenius, vice ordförande i fackklubben på Åhléns i Stockholm. Fastän vi är får få på jobbet anställs ingen fast. Folk rings in dag för dag. Foto: Mårten Martos Nilsson

Missbruket av visstidsanställningar ser ut att bli den i särklass viktigaste frågan när Handels samlar sig inför avtalsrörelsen 2016.

– Reallönerna inom handeln har stigit i många år, sa Handels ordförande Susanna Gideonsson när hon inledde Stockholmsavdelningens avtalskonferens i dag, torsdag.

– Företagen i branschen går bra. Hur mycket arbetsgivarnas propaganda än upprepar att löneutrymmet är noll procent den här gången finns det pengar att hämta.

Företagen har vant sig vid orimligt höga vinster, fortsatte Susanna Gideonsson, och visade upp Konjunkturinstitutets siffror om lönsamheten i handelsföretagen. Hon pekade också på produktiviteten: Medan den utvecklas svagt i industrin har den ökat kraftigt inom handeln, vilket är ännu ett argument för löneökningar.

Men hur viktig lönen än är dominerar en annan fråga när de ungefär 100 deltagarna på konferensen – fackligt förtroendevalda från butiker och lager, kontor och frisörer – börjar prata i kaffepausen. När man inte längre orkar lära sig namnet på sina arbetskamrater därför att de ändå snart ska sluta har branschen blivit sjuk.

– Visstidsanställningarna håller på att ta över hela handeln, säger Joel Thillenius, som säljer jeans och underkläder på Åhléns varuhus i centrala Stockholm.

– Personalstyrkan är så slimmad att arbetsgivaren hela tiden måste ringa eller sms:a in behovsanställda. Folk tas in dag för dag.

– Jag har inte ens koll på hur många bemanningsföretag vi har inne just nu, säger Kathe Nilsson, som arbetar på Axstores lager i Jordbro. Ett 40-tal av mina arbetskamrater är inhyrda, ännu fler är visstidsanställda.

Kathe Nilsson beskriver hur en kärna av fast anställda hela tiden måste lära upp nya arbetskamrater. De tillfälligt anställda sliter hårt i hopp om att få jobba kvar, konkurrerar hela tiden med varandra – och får på så sätt även de fast anställa att arbeta i ett tempo som inte är hållbart på sikt.

– Jag drömmer mardrömmar som kretsar kring ordet ”flexibilitet”.

Flera förtroendevalda på konferensen ger samma bild: Handelsföretag bygger sin verksamhet på visstidsanställda trots att de har ett permanent behov av personal. Att minska det missbruket framstår som den i särklass hetaste frågan inför avtalsrörelsen.

Susanna Gideonsson delar beskrivningen. Hon pekar på en rad problem som Handels och de övriga LO-förbunden måste tackla i avtalsrörelsen: löneklyftan mellan män och kvinnor, otillräckliga pensioner, hot mot de anställdas integritet och brister i arbetsmiljön. Men vid sidan av höjda reallöner står de otrygga anställningarna i centrum. Handels egna undersökningar pekar har visat att stressen är hög på arbetsplatser som präglas av visstidsanställningara.

Handels driver nu ett mål i Arbetsdomstolen för en kvinna som har 13 timmar i veckan i sitt anställningskontrakt, trots att hon i praktiken arbetar mycket mer – ett vanligt sätt för butiker att öka flexibiliteten. En annan metod kallas ”hyvling”. Jättar som Media Markt och kooperationen säger upp alla anställda och återanställer dem på färre timmar.

De otrygga anställningarna är alltså den fråga Handels måste driva hårdast – och en fråga där Susanna Gideonsson vill ha de övriga LO-förbundens stöd.

– Arbetsgivarna håller ihop. Vår viktigaste motpart, Svensk Handel, som vi tidigare kunde diskutera branschfrågor ganska fritt med, har krupit in i Svenskt Näringslivs fålla.

– Svårigheten gäller enigheten inom LO. Om ett förbund har fått igenom sina egna krav, driver man då andras?