Tandvårdspatientens ställning behöver förbättras, liksom samhällets styrning och uppföljning. Det konstaterar utredaren Bengt Germundsson, själv tandläkare och kristdemokrat, i sin utvärdering av alliansens tandvårdsreform från 2008.

Utredningen visar också att var femte svensk aldrig går till tandläkaren, och att många låter bli av ekonomiska skäl.

–Det är utsatta grupper som arbetslösa, personer med sjuk- eller aktivitetsersättning och personer med låg utbildningsbakgrund som undviker att gå till tandläkaren, kommenterar Kjell Rautio på LO, som precis tagit del av utredningen.

Tandvårdsreformen innebar att alla över 20 får ett årligt bidrag till tandvård. För utsatta grupper som fått sin ekonomi försämrad under senare år förslår detta inte långt.

– När de som behöver subventionen mest är de som utnyttjar det minst så är något fel i systemet, fortsätter Kjell Rautio, som var författare till LO:s egen rapport om tandhälsa och klasskillnader, Klassamhällets dolda leende, som kom i somras.

För att förbättra tandvården föreslår utredningen ett antal åtgärder inom reformen, som att stärka patientens ställning med ökad konsumentsäkerhet, bland annat en obligatorisk prisjämförelse. Utredaren vill också öka subventionsgraden, men också samhällets kontroll.

– Jag tror inte att sådana åtgärder inom systemet räcker för att komma åt de problem som finns idag, säger Kjell Rautio. Marknadiseringen har också inbjudit till överbehandlingar och ökade vinstuttag för både privata aktörer och bolagiserad folktandvård. Så det behövs mer övergripande förändringar, jag räknar med att LO får återkomma med tankar kring det i ett remissvar så småningom.