SEK30SPANIEN4

1936 bröt inbördeskrig ut i Spanien. De spanska republikanerna gjorde tappert motstånd i tre år mot den fascistiska militären innan de kapitulerade. Republikanerna fick stöd från vänsterinriktade aktivister från Sovjet, Tyskland och Frankrike. Från Sverige deltog ungefär 600 personer i striderna. Foto: Pressens bild

 

Sedan ett halvsekel är det stora moraliska dramat i vänsterns historia Vietnamkriget. Det fick miljoner unga människor i västvärlden att engagera sig för en sak större än dem själva och kampen uppenbarade makt och moral.

Men för generationerna innan dess fanns ett drama som var lika viktigt och som formade otaliga radikalers liv: Det spanska inbördeskriget. I dag kan vi knappast längre förstå hur starkt engagemanget för den spanska republiken formade världsbilden för anarkister, kommunister och även socialdemokrater.

I en europeisk mellankrigstid där fascismen tätnade avskaffades monarkin i Spanien och en progressiv regering valdes av folket 1936. Hitler och Mussolini kastade in trupper och material för att stödja den brutala spanska reaktionen under Francos ledning. Västmakterna såg mellan fingrarna. Sovjet stödde den folkvalda regeringen men stalinismen bidrog alltmer till att undergräva moralen bland republikens försvarare.

Till Spanien begav sig tiotusentals unga idealister för att kämpa mot fascismen med sina liv som insats. Från Sverige reste omkring sexhundra frivilliga, oftast arbetare, trots att det var förbjudet.

Det är kanske den mest självuppoffrande gärning som vänsterradikaler i den moderna historien gjort. Ernest Hemingway har skildrat det, liksom George Orwell och i modern tid filmaren Ken Loach och även i Sverige har det kommit böcker. Ändå är det nästan som om denna historia i dag är glömd.

Kjell Erikssons roman Att skjuta hästar fyller en lucka. Den skildrar hur den unge uppländske lant- och industriarbetaren Alfons Andersson bryter upp från sitt liv i Europas utkant. Han är ung, han är kommunist, han drar hemifrån av äventyrslystnad och engagemang.

Vi möter honom vintern 1938, i de spanska bergen, i ett skede där republiken är på väg att förlora mot fascisterna. Tillsammans med fem andra brigadister från andra länder har han hamnat bakom fiendens linjer, mitt på den fattiga spanska landsbygden. I den lilla gruppen speglas det internationella engagemanget – den amerikanske juden och hisskötaren från Manhattan, den engelske arkitekten från brittisk överklass, den doktrinäre tyske kommunisten som arbetat underjordiskt mot Hitler, fransmannen som sjunger sånger, den anarkistiske hamnarbetaren från Genua och flera till. De slår följe med några bönder som drivits bort av fascisterna. Mitt i en spännande krigsskildring lyckas Eriksson väva fram en bild av det unga engagemanget och det stormaktsspel som omger kampen.

Det är en bladvändare. Tyvärr lyckas Eriksson sämre med de kärleksskildringar han lagt in med Alfons och en spansk bonddotter; där staplas schablonerna, liksom ibland också i porträtten av de olika nationaliteterna.

Men Erikssons ärende går fram: Minnet av ett engagemang blir levande. ”Vi hade omvandlat pamfletternas retorik till praktisk handling. Varken mer eller mindre”, konstaterar Alfons på slutet. Det är i själva verket en oerhörd mening.

Göran Greider

fackbok

att-skjuta

Att skjuta hästar – En roman om spanska inbördeskriget Kjell Eriksson Ordfront