Veronica har makt att förändra

Det har gått nästan ett år ­sedan Veronica Kallander blev vald att representera ­Vänsterpartiet i Sundbybergs stadshus. Men än fattas det några anpassningar av arbetsmiljön.

– Jag har i alla fall fått mitt låga skrivbord nu, skrattar hon. Och talarstolen kom direkt.

Veronica är född med ryggmärgsbråck och använder rullstol.

– Det är inte så vanligt att vi som lever med en normbrytande funktionalitet syns och tar plats. Men jag har alltid blivit väl mottagen och respekterad för den jag är. Varken gullad med, överbeskyddad eller nonchalerad.

När hon stod i valstugan märkte hon att andra med funktionsnedsättningar identifierade sig med henne.

– De har tilltron att jag förstår och kan föra deras talan. Fast vi kanske inte delar politisk hemvist. Det var häftigt.

Tillgänglighet är också det hon driver hårdast, och inte bara den rumsliga.

– Perspektivet ska finnas med  i alla frågor. Jag är allergisk mot funktionshinderfrågor, vad är det? Det handlar om medborgarrätt och är lika viktigt inom stadsarkitektur som i äldreomsorgen och skolan.

Hon tycker att saker och ting händer fortare när hon finns med i olika beslutande rum. För att hon har kompetensen.

– Men det kan gå jättetrögt för mig också, det gäller att nöta in det här.

Övriga partier i majoriteten är S, C och KD. När fullmäktige beslutade införa LOV (lagen om valfrihet) i äldre­omsorgens särskilda boenden fick vänstern ge med sig.

– Vi är starkt kritiska till LOV och nu ska jag som vice ordförande i äldre­nämnden genomföra den. Men jag kan tycka vad jag vill om det, det är ett fullmäktigebeslut.

Ambitionen är att bli mycket mer strukturerad i kontakterna med verksamheterna, helst inte bara göra besök utan gå bredvid. Då ser man  personalens villkor på ett annat sätt, menar Veronica.

– En konkret vardagsfråga är att park- och markarbetare får sina arbetskläder men inte förskolepersonalen. Det är vi på väg att förändra.