Det var inte utan förvåning vi tog del av vad Industriarbetsgivarna pysslade med under Almedalsveckan, speciellt de utspel som riktade sig mot oss Pappersarbetare. Vi ska under vintern förhandla fram ett nytt avtal om löner och villkor och då väljer Industriarbetsgivarna att positionera sig genom att omkullkasta en ekonomisk teori som de benhårt hållit fast vid under många år. Man vill att vi ska överge inflationsmålet som riktpunkt inför de kommande löneförhandlingarna.

Vidare tar man sats i den konflikt som dåvarande Föreningen Sveriges Skogsindustrier och nuvarande Industriarbetsgivarna tvingade in oss i under 2010 års avtalsförhandlingar. Det var ur deras eget agerande under förhandlingarna som konflikten uppstod, men det återkommer vi till senare.

När det gäller avtalsförhandlingarna 2016 så tycker vi från Pappers att det snart borde ha gnällts färdigt från arbetsgivarhåll. Vi kommer att ha riksbankens inflationsmål som rättesnöre. Inflationsmålet har varit ett ankare på svensk arbetsmarknad under många år. Men nu är Industriarbetsgivarna beredda att ta upp detta ankare och driva vind för våg på ett mycket stormigt hav. Det ser vi från Pappers som ett mycket oansvarigt ställningstagande, genom Industriarbetsgivarnas positionerande kommer avtalsrörelsen 2016 att kraftigt försvåras.

Man blir inte stark bara för att man har en bufflig attityd. Industriarbetsgivarna underlättar inte heller för den svenska pappers- och massaindustrin genom att argumentera på det sätt de gör.

De låter som forna tiders patroner och disponenter när de gör sina utspel, lägre löner, mera flexibilitet, hårdare regler när det gäller rätten att vidta stridsåtgärder, underlåtelse att stå upp för ingångna avtal, är bara några av de många och inte speciellt välgrundade utspel som strömmar ut ur deras propagandaapparat.

Vi vet att det var fint väder i Almedalen när Industriarbetsgivarna gjorde sina utspel, men att de hade drabbats av solsting, det visste vi inte.

Ett av de fulare utspelen de gjorde gällde den konflikt som vi hade 2010 och som de dessutom tvingade oss till, den har tydligen satt djupa spår hos dem.

Anledningen till konflikten 2010 var just att arbetsgivarna på ett mycket flagrant sätt nonchalerade de krav vi förde fram till nytt avtal. Under uppmarschen till det avtalslösa tillståndet förhandlade inte arbetsgivarna överhuvudtaget, man bedrev något som på ishockeyspråk kallas obstruktion. När vi varslade om övertidsblockad i mars 2010 var vi tre förbund som gjorde det samtidigt, det var GS-facket, Livs och Pappers. En av anledningarna var just att förhandlingarna blockerades från arbetsgivarhåll. Att vi då kan tillgripa en stridsåtgärd är faktiskt en demokratisk rättighet, som är inskriven i svensk lag.

När vi sedan i april månad verkställer den arbetsnedläggelse som vi varslat om så begår arbetsgivarna en mycket ovänlig handling gentemot våra medlemmar genom att aktivt betala de oorganiserades löner under konflikten. Under konflikten bedriver de utpressningsarbete gentemot våra förtroendevalda på våra arbetsplatser, där de försöker hetsa andra anställda mot Pappers som förbund. Allt för att bryta konflikten. Denna strategi använde sig arbetsgivarna också av under 20- och 30-talen gentemot våra fackföreningar inom Pappers. Vi kan vår historia.

Om Industriarbetsgivarna fortsätter sitt krypskytte mot oss ser vi att det blir en problematisk avtalsrörelse. Överger man inflationsmålet så äventyras den svenska exportindustrin och den ekonomiska utvecklingen i landet. Det kan komma att visa sig mycket ödesdigert för våra medlemmar, men även för Industriarbetsgivarnas medlemsföretag.

Matts Jutterström
Förbundsordförande Pappers

Mikael Lilja
1.e vice ordförande Pappers

Henry Heiniö
2.e vice ordförande Papper