Caroline Krook har lagt ner sin biskopsstav och är pensionär numera. Foto: Anders Wiklund

I söndags var det glest i många kyrkbänkar under högmässan. Men hur håller prästerna modet uppe när gudstjänstbesökarna blir färre och färre, frågar sig Kyrkans Tidning.

­– Inte ens pensionerade biskopar går i kyrkan varje söndag, säger Caroline Krook till tidningen.

Den tidigare biskopen i Stockholm konstaterar att seden när människor gick i kyrkan varje söndag är bruten.

– Men det är ingen mening med att skuldbelägga. Jag hoppas att människor hittar en rytm som passar deras liv, säger hon till tidningen och rekommenderar veckomässa, som är en förenklad högmässa på vardagar.

– Jag tycker det är värre om man inte håller kyrkorna öppna och inte kan gå in och tända ett ljus när man besöker sina anhörigas gravar.

Sedan millennieskiftet har var tredje kyrkobesökare försvunnit. Nedgången hör samman med samhällsförändringarna. Även de äldres vanor har förändrats och de går mer sälla i kyrkan.

Ett stort problem i många kyrkor är att församlingskärnan, de som alltid kommer, har reducerats till enstaka personer. När de dör tar ingen annan vid.

Ingen av de intervjuade prästerna låter sig nedslås av det låga antalet besökare eller deppar ihop av utvecklingen. I landsortskyrkor kan det vara så få som fyra, fem besökare på söndagarna. Ändå måste prästen förbereda och genomföra en högmässa på samma sätt som om kyrkan var fullsatt.

Gudstjänsten är alltid till 100 procent till för dem som kommer, säger en av dem.

Det är väldigt vackert att fira gudstjänst med få människor också, säger en annan.