Återigen har vår tids bestialiska mörkerkrafter slagit till mot frihet och demokrati, i dag mot Tunisien, Kuwait och Frankrike.
Tunisien är det positiva undantaget efter misslyckandet med den arabiska våren. Ett land på väg att skapa demokrati och respekt för allas likheter och olikheter.
Kanske är det därför som även Tunisien nu blivit måltavla för våldets och despotismens islamister.
För dessa extremister är rasism och intolerans i form av religionsförtryck, homofobi och könsförtryck själva livsluften mot ett mörker där alla människors lika värde för länge sedan upphört att gälla.
Hur ska vi då agera från vår svenska horisont?
I dag hörs en rad fördömanden mot dåden från såväl Stefan Löfven som från andra västledare.
En del vill även att väst tar ett större ansvar och agerar för att hindra en än värre utveckling.
Samtidigt vet vi att vapenmakt inte varit en lyckad strategi så här långt. Den italienska mellanösternkännaren Loretta Napoleoni, som följt utvecklingen i decennier, dömer dock ut västs agerande.
Hittills har inblandningen från USA och Ryssland endast förvärrat läget, anser hon.
Det går inte att känna annat än hopplöshet när man läser Napoleonis analyser. En spirande hoppfullhet har alltmer förskjutits mot förtvivlan. I dag tror hon mer på en lång utdragen och blodig inre maktkamp i arabvärlden. Västs agerande bör stanna vid diplomatisk inblandning, anser hon.
I denna diplomati får vi inte överge Tunisien, det land som kanske kommit längst mot en förnyelse, och stödja deras väg mot demokrati.
För svenskt vidkommande måste vi också kasta skygglapparna och betydligt kraftigare än i dag sätta in resurser för att stoppa radikalisering och jihadresor.
De förslag som en statlig utredning lade fram i förra veckan blev oförtjänt underkänt i de flesta media. Maxstraffet, tre års fängelse, ansågs vara för milt.
Men att stirra sig blind på straffskalor är fullständigt meningslöst. Radikaliseringen måste stoppas långt innan det över huvud taget kommer så långt som till att bedöma straff när någonting redan har hänt.
Förslaget innehåller därför långtgående befogenheter för säkerhetspolis och polis att agera redan i ett inledande skede, vilket är utmärkt.
I ett längre perspektiv måste vi som samhälle också skapa ett mer positivt alternativ för dem som befinner sig i riskzonen för en radikalisering.
Och vi får inte överge stödet till Tunisien.
