Många barn säljs för priser lägre än en hamburgare, sade fredspristagaren Kailash Satyarthi på ILO-kongressen. Foto: Martial Trezzini

 

Det finns 168 miljoner barnarbetare i världen. Trots att ­siffran är ­ofattbar kan den ändå räknas som ett framsteg.

I Bolivia har tioåringar rätt att jobba och ett barnfack strider för rätten till barnarbete.

– På så vis kan vi finansiera våra studier, argumenterar barnens fackförbund Unatsbo.

I somras ändrades lagen så att rätten att jobba flyttades ned från 14 till i vissa fall 10 år.

Flera människorättsorganisationer var kritiska. Barnfacket Unatsbo med 15 000 medlemmar protesterade i stället emot att regeringen samtidigt ville göra vissa inskränkningar i deras rätt att jobba.

President Evo Morales sa sig då ha förståelse för barnfackets argument. När han själv var sex år började han jobba som glassförsäljare. I Bolivia som är Latinamerikas fattigaste land jobbar kring 850 000 barn. Många jobbar deltid inom den informella ekonomin med att putsa skor, sälja glass eller hjälpa till i folks hem.

Den senaste siffran från ILO visar att det finns 168 miljoner barnarbetare i världen.

– Många barn säljs för priser lägre än en hamburgare, säger indiern Kailash Satyarthi som förra året fick Nobels fredspris efter att personligen ha befriat tusentals barn från slavliknande arbetsvillkor.

Trots allt så har antalet barnarbetare minskat i världen. För 15 år sedan fanns det, enligt ILO, omkring 246 miljoner barnarbetare.

– Vi kan inte säga exakt vad minskningen beror på. Det är oklart om de blivit färre i alla länder eller om företeelsen endast minskat i vissa regioner. Vi håller på att analysera siffrorna, säger Azfar Khan som är ILO:s expert på barnarbete.

Det finns dock vissa gemensamma nämnare.

– Vi vet att flera länder, som Brasilien och Indien där barnarbetet minskat kraftigt, har förstärkt sina välfärdssystem, fortsätter Azfar Khan.

Under 1990-talet växte dessutom IT-industrin fram i Indien och därmed kom ett ökat behov av utbildad arbetskraft, vilket blev en morot att gå klart skolan.

Etableringar av industrier kan dock i vissa fall få motsatt effekt.

Enligt studier från Mexiko under 1980- och 1990-talen kan nyetable­rade industrier som efterfrågar okvalificerad arbetskraft få unga  att lämna skolan för att i stället ta de enkla jobben.

Azfar Khan nämner fler exempel. I Sydafrika har en socialförsäkringsreform där pensionerna höjdes lett till färre barn på arbetsplatserna.

I andra delar av världen – som sydöstra Asien och söder om Sahara i Afrika, är barnarbete ännu utbrett.

– De flesta, 60 procent, jobbar inom jordbrukssektorn och 30 procent i servicenäringar medan 4–5 procent arbetar inom industrin, Azfar Khan.

En annan förklaring till minskningen kan vara att det sedan 1999 finns en ILO-konvention (nummer 182) som 179 länder skrivit under och därmed förbundit sig att få bort de värsta formerna av barnarbete. Sedan 15 år tillbaka finns dessutom en handlingsplan för hur det ska gå till. Den löper ut nästa år.

Sedan början av 2000-talet har dessutom allt fler länder skrivit under konvention 138 där man förbinder sig att inte anställa de allra yngsta. I dag har 166 länder skrivit under, vilket är dubbelt så många som för 15 år sedan.

Det är dock oklart om det är ILO-konventionerna i sig som lett till minskat barnarbete. Det kan också vara så att allt fler länder ser barnarbete som ett problem och därmed lägger ner mer jobb för att få unga att stanna kvar i skolan längre i stället för att ta okvalificerade jobb.

BARNARBETE

• Barn mellan 5 och 14 år räknas, enligt FN-organet ILO, som barn­arbetare.

• I dag finns cirka 168 miljoner barnarbetare. För femton år sedan var de 246 miljoner.

• Mer än 85 miljoner bedöms ha farliga arbeten som riskerar deras hälsa.

• Barn har tunnare hud och påverkas lättare av kemikalier och hormonstörande ämnen än vuxna och är därför mer utsatta i exempelvis fabriksmiljö.

• I Asien och Stillahavsområdet finns det 78 miljoner barnarbetare.

• I Sub-Saharaområdet är andelen barnarbetare högst. Där uppgår den till 21 procent av arbetskraften.

Källa: ILO