Tokälska ditt barn!

Den borgerliga trenden håller i sig när det gäller att skylla barn och ungdomars utsatthet på barnen och ungdomarna själva – eller på deras föräldrar.

Det är ju enklast så, betydligt enklare än att ge sig in i diskussioner om hur en nedskuren barnomsorg, hög arbetslöshet och en havererad skola kan tänkas ha för inverkan på barn och ungdomars möjligheter.

Få uttalar det så tydligt som Bert Karlsson i måndagens Svenska Dagbladet där han säger att den höga ungdomsarbetslösheten beror på att svenska ungdomar inte vill jobba.

Men andemeningen i Bert Karlssons yttrande levereras från fler håll.

Psykiatern David Eberhard går på Expressens debattsida till hårt angrepp mot föräldrar som springer på sina barns skolavslutningar.

Genom att skämma bort sina barn gör man dem inte förberedda för vuxenlivet, anser han.

Samtidigt har en äldre artikel av psykologen Alf B Svensson på Aftonbladets debattsida återigen fått stor spridning på sociala medier.

Alf B Svensson går till angrepp mot försöken att minska genusuppdelningen i uppfostran mellan flickor och pojkar.

Flickor och pojkar ska uppfostras utifrån sina respektive förutsättningar, annars går deras liv åt skogen, anser han.

Gemensamt för dessa två är att de lägger ansvaret på föräldrarna (och till viss del på skolor och förskolor) för barnens framtida chanser och välfärd.

All samhällsdiskurs saknas.

Klassanalys, ökade klyftor, förutsättningar i en politisk kontext lyser med sin frånvaro.

Det är ditt eget fel om ditt barn inte lyckas. Eller också är det dina barn som liksom av sig självt är av en sämre sort.

Dessbättre är debattörernas linje knappast konsensus inom professionen psykiatri.

Dessa artiklar måste därför främst ses som borgerliga debattinlägg.

Vilket blir klarare då vi höjer blicken.

I flera böcker har Eberhard förfäktat föräldrarnas skuld till hur framtiden kommer att te sig för barnen.

I sin artikel skriver han att barn bara vill ha mer om de får allt de pekar på.

Naturligtvis finns det inte en förälder i Sverige som skulle svara ja på frågan om deras barn får allt de pekar på.

Föräldrar är tillräckligt insiktsfulla för att se att det inte är särskilt bra. Och barn är tillräckligt kloka för att inse det.

Skuldbeläggandet av föräldrar fungerar i stället på ett helt annat plan. En borgerlig önskedröm där effekter av arbetslöshet, otrygga anställningar, nedskärningar, stängda eller överbefolkade dagis inte har någon inverkan. Föräldrarna bär skulden, som inte förberett sina barn för vuxenlivet.

Alf B Svensson är aktiv inom Pingstkyrkan. I sin artikel redogör han för fysiska skillnader i utvecklingen hos pojkar och flickor. Ur detta drar han sin slutsats att flickor ska uppfostras som flickor och pojkar som pojkar.

Pojkar bör uppfostras för att få mer motivation i skolan och hantera sin ilska, ”annars kommer många av dem att 20 år senare vara olyckliga, lågutbildade, arbetslösa, frånskilda män”, som han skriver.

Att flickor och pojkar utvecklas fysisk olika är knappast någon nyhet.

Men hur detta har någonting att göra med försöken att bryta de normativa könsmönstren är höljt i dunkel.

Vi vet att skillnad i lön, karriärmöjligheter och värdering av såväl arbetsinsatser som förmågor följer ett normmönster som inte har det minsta med fysisk förmåga att göra.

Likväl passar Alf B Svenssons egen teori bra in i dagens alltmer individualiserade värld av skuld. Normer blir ju svårare att förändra om de tillskrivs fysiska lagar.

Och både arbetslöshet, skilsmässor och låg utbildning kan alltså med detta synsätt avfärdas med dålig uppfostran.

Men trots att artiklarna får en air av axiom genom att författarna förfäktar vetenskap och presenteras med sina professioner är det naturligtvis endast ett eget tyckande det handlar om.

En betydligt mer människovänlig linje uttalade professor Skå-Gustav Jonsson i det yttrande som tillskrivs honom när han behandlade barn från psykosocialt utsatta hem.

I ett Sverige där orsaken till allsköns motgångar alltmer läggs på barnen själva och på deras föräldrar är Skå-Gustavs ord en välbehövlig motvikt:

”Om inget annat hjälper, så får man tokälska sina barn”.