Hur står det till med den ­globala arbetsmarknaden i dag då?

– Tack, inte så bra, var svaret från schweiziska Genève där FN-organet ILO haft sitt årliga möte under två veckor.

Varje år dör 2,3 miljoner männi­skor på jobbet. Det finns omkring 21 miljoner slavar i världen och förra året var 201 miljoner arbetslösa.

Loa Brynjulfsdottir

Loa Brynjulfsdottir

– Människorna på den globala arbetsmarknaden mår inte bra, säger Loa Brynjulfsdottir, internationell chef på LO.

Tillsammans med 3 000 andra delegater från fack, arbetsgiva­re och regeringar i 185 länder har hon deltagit i FN-organet ILO:s stora årsmöte. Parter och stater har diskuterat hur de vill förbättra den globala arbetsmarknaden.

Trots att det var sju år sedan den globala finansmarknaden kollapsade märks krisen ännu av, anser Niklas Beckman på Svenskt Näringsliv.
– Den har satt sina spår, inte minst i Europa, säger han på plats i Genève.

Den internationella arbetsorganisationen ILO är det enda FN-organ där stater och parter möts.

Ingångarna är olika. För rege­ring­arna handlar det om vädra globala frågor, som migration och internationella regleringar.

Facken strävar efter att skydda sin rätt att organisera sig och förhandla samt efter att göra slut på slav- och barnarbete. Ofta vill de få in fler regleringar.

Arbetsgivarna ser dock ofta reglering som ett problem.

– För att skapa sysselsättning behöver företagen bra villkor, säger Niklas Beckman och betonar tillväxt och vill se frihandelsavtal mellan kontinenter.

En viktig del av ILO:s arbete kretsar kring dess konventioner.

Många av världens länder har skrivit under på att inte tillåta tvångsarbete (konvention 29) och att fack har rätt att organisera sig och förhandla (konvention 87 och 98). I en annan konvention förbinder sig flera länder till att män och kvinnor ska ha rätt till lika lön (konvention 100). Det finns också konventioner som förbjuder barnarbete och diskriminering.

När länderna bryter mot dessa kan de prickas av ILO, men de får inget straff.

Konventionerna har ändå stor betydelse. Dels för att det är pinsamt att bli prickad, dels för att flera företag som har uppförandekoder utgår ifrån ILO:s konventioner.

FN-organet är också en mötesplats för diskussioner om vad olika parter och stater vill göra.

Rapporterna om det globala arbetsmarknadsläget presenterar en gemensam grund för det internationella samfundet.

I år, som flera år tidigare, är det en dyster bild som målas. Den globala arbetslösheten var 201 miljoner förra året, vilket är 30 miljoner mer än innan krisen började.

En annan trend är att de osäkra anställningarna blir fler. Endast hälften av de som har ett jobb i dag har en fast anställning. I Sydasien och stora delar av Afrika har endast 20 procent ett tryggt jobb. Resten har tillfälliga jobb, och många hoppar in som egenföretagare på vanliga lönearbeten.

Krisen har gjort att den globala trenden att allt fler får fast jobb har klingat av. Kring 40 procent i arbetsför ålder jobbar i informella ekonomier där utan socialt skyddsnät eller anställningsavtal.

De flesta av dessa är kvinnor och unga, och under årets ILO-konferens har en diskussion handlat om hur de ska få tryggare jobb.

Allt är dock inte mörker på den globala arbetsmarknadshimlen.

I Argentina, Brasilien, Kina och Sydafrika har det sociala skyddsnätet stärkts på olika sätt och skyddet vid arbetslöshet förstärks. Dessutom har Moçambique skrivit under konventioner som ger facken rätt att organisera sig.

Trots att det finns hela 168 miljoner barnarbetare runt om i världen i dag är det betydligt färre än för 15 år sedan då de var 246 miljoner.