Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande i LO. Foto: Nora Lorek

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande i LO. Foto: Nora Lorek

 

Full sysselsättning är möjlig, men då krävs en ny ekonomisk politik, enligt LO. Facket vill att politikerna kickstartar med stora satsningar på infrastruktur, bostäder och välfärd.

”Jobben, jobben, jobben” har varit Karl-Petter Thorwaldssons stående svar på vilka tre frågor som är viktigast för LO. Det första han gjorde som ny LO-ordförande 2012 var att dra i gång arbetet med en stor utredning om full sysselsättning som nu färdigställts.

Sedan 1990-talskrisen har arbetslösheten varit hög i Sverige och den ligger nu på en nivå runt 8 procent. Det är inte acceptabelt, enligt LO, som vill se en politik för full sysselsättning.

Det innebär enligt LO en arbetslöshet på mellan 2 och 4 procent, eftersom många heltidsstuderande också räknas som arbetssökande. Sysselsättningsgraden ska också öka från cirka 80 procent i dag till 85 procent för personer mellan 20 och 64 år. Dessutom ska sysselsättningen vara jämnt fördelad så att kvinnor och utrikesfödda jobbar i lika hög grad som svenskfödda män.

– Om kvinnor jobbade i samma utsträckning som män och även arbetade heltid i samma utsträckning så skulle vi ha 440 000 fler sysselsatta i Sverige, så det är inte så att vi saknar potential att öka sysselsättningen, säger Åsa-Pia Järliden, LO-ekonom och projektledare för rapporten.

För att nå full sysselsättning krävs dock en ny ekonomisk politik, enligt LO, som till att börja med efterlyser rejäla satsningar med kraftigt ökade resurser på ett antal områden såsom bostadsbyggande, infrastruktur och välfärd i form av skola och omsorg.

– Det behövs en kickstart för att ta oss ur situationen med hög arbetslöshet, och den kan uppgå till mellan 1,5 och 3 procent av BNP, säger Sebastian de Toro, som är en av författarna bakom rapporten.

För att kunna genomföra satsningarna behöver Sverige överge överskottsmålet för statsfinanserna och öka lånen till investeringar, men det innebär inte att LO inte tar ansvar för Sveriges ekonomi, betonar Sebastian de Toro.

– Debatten nu handlar om överskottsmål och lån, men frågan om ordning och reda i ekonomin är större än så. Det handlar också om saker som: Går tågen i tid? Har vi en bra skola? Går det att få tag på bostad? Det handlar om hela samhällsekonomin, säger han.

Även LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson är inne på samma linje.

– Det innebär alltid en risk att låna pengar, men det är också en väldigt stor risk att väldigt många fastnar i långtidsarbetslöshet om vi inte gör det, och det kostar också pengar, säger han.

På sikt vill LO att överskottsmålet ersätts med ett nytt mål för offentligt sparande, och LO hoppas att rapporten kan skapa en bred politisk debatt om hur den ekonomiska politiken kan fungera bättre i framtiden. En debatt som Karl-Petter Thorwaldsson saknar i dag.

– De politiska partierna steppdansar runt en 90-talspolitik som inte fungerar och vaktar på varandra så att vi inte kommer vidare, säger han.

Men allt ansvar vilar inte på politikerna. För att nå full sysselsättning krävs också en lönebildning som inte driver på inflationen. Där har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar, konstaterar LO som därför också kopplat frågan om lönebildning och solidarisk lönepolitik till jobbrapporten.

– Det viktigaste sättet som vi kan bidra till full sysselsättning på är att skapa en stabil och långsiktigt hållbar lönebildning, säger Claes-Mikael Jonsson, som även är författare till rapporten.

För att lyckas med det krävs mer samarbete med tjänstemännens centralorganisationer i lönefrågor, och en rad andra åtgärder som LO slagit fast i sina långsiktiga lönepolitiska mål, som Arbetet berättat om det tidigare. Det handlar bland annat om minskade löneskillnader mellan kvinnor och män och om att hålla ihop lönerna så att tjänstemän tjänar högst 40 procent mer än arbetare och så att lägstalönerna i alla avtal uppgår till minst 75 procent av genomsnittlig arbetarlön.

LO:s rapport ska behandlas på LO-kongressen om ett år. Den har nu skickats ut på remiss till förbunden som har fram till jul på sig att skriva motioner om eventuella ändringar.