Med krav på låga löneökningar, lokal lönebildning och flexibilitet öppnar arbetsgivarna för en tuff avtalsrörelse. Skillnaden mellan fack och arbetsgivare i synen på vilka lönehöjningar som är möjliga är större än vanligt. Samtidigt tror både fack och arbetsgivare att det kan bli en kort avtalsperiod.

– Risken finns att det blir en hård avtalsrörelse. Löneökningarna måste vara riktigt låga för vi kan inte fortsätta att riskera konkurrenskraften, säger Anders Weihe, Teknikföretagens förhandlingschef.

Företrädare för en rad arbetsgivarorganisationer – Teknikföretagen, Trä- och möbelföretagen, Livsmedelsföretagen, Industriarbetsgivarna, Grafiska företagen och Innovations- och kemiindustrierna – presenterade tidigare i dag sin syn på den kommande avtalsrörelsen.

Fack och arbetsgivare brukar se olika på löneutrymmet. Det nya är att arbetsgivarna inte längre vill utgå från Riksbankens inflationsmål. Deras argument är att inflationen under många år legat under inflationsmålet, och enligt arbetsgivarna har det lett till för stora löneökningar som försämrat svensk industris konkurrenskraft.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä säger:

– Det är en farlig väg att överge inflationsmålet som grund för lönebildningen. Arbetsgivarna borde tänka långsiktigt. I framtiden kan inflationen bli högre än inflationsmålet, ska vi då sätta löner med utgångspunkt från den verkliga inflation?

Teknikföretagens Anders Weihe svarar med en jämförelse. Om inflationen under en lägre tid varit bortåt 3 procent skulle facken då nöja sig med att utgå från inflationsmålet på 2 procent.

IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä säger att det egentligen är som vanligt. Arbetsgivarna brukar säga att det inte finns pengar till lönehöjningar och sedan hittar de på olika argument för att underbygga det. Och han säger att utgångspunkten för vilka lönehöjningar som är möjliga borde vara inflationsmålet, produktivitetens utveckling och exportindustrins konkurrenskraft.

Fack och arbetsgivare är i alla fall överens om att synen på löneutrymmet går isär mer än vanligt. Det, anser både Anders Weihe och Veli-Pekka Säikkälä, talar för en kort avtalsperiod.

Bilden som arbetsgivarna gav på sin presskonferens var att Sverige är ett av de länder som hämtat sig bäst efter finanskrisen i stor utsträckning till följd av en stabil tillväxt i handeln samtidigt som exportindustrin tappat mycket. Priserna pressas och företagens lönsamhet sjunker.

Dessutom har arbetskraftskostnaden i Sverige ökat mer än i de flesta länder och den är bland de högsta i världen enligt arbetsgivarna.

Arbetsgivarna anser att det är ett särskilt problem att ingångslönerna är höga och att lönespridningen är liten. De vill öka lönespridningen och frysa ingångslönerna.

Arbetsgivarnas mål

- avtal med låg kostnadsnivå - exportsektorn måste normera - företagsnära lönebildning, som innebär att fack och arbetsgivare lokalt ska kunna komma överens om lägre och högre löneökningar än vad det centrala avtalet anger - flexibilitet: + arbetstidsregler + visstid + inhyrning