Växande inkomstklyftor skadar den långsiktiga tillväxten i ekonomin. Det hävdas i en ny OECD-rapport, som pläderar för mer aktiv fördelningspolitik och insatser för att förbättra utsikterna för personer med tillfälliga anställningar.

Klyftan mellan rika och fattiga i industriländerna är den största på trettio år. Utvecklingen har delvis drivits på av att skatte- och ersättningssystem blivit allt mindre omfördelande.

I rapporten framgår också att Sverige är det land där inkomstskillnaderna har ökat mest. Drivande bakom det ökade gapet och dess negativa följdverkningar är ett allt större avstånd mellan de nedre fyra tiondelarna på inkomstskalan och övriga.

Enligt rapporten – som bär titeln I det hela tillsammans: Varför mindre ojämlikhet gynnar alla – har växande klyftor hämmat den allmänna ekonomiska utvecklingen och lett till en utebliven tillväxtökning på nära fem procent över tre decennier. Bakom tillväxtförlusterna ligger framförallt de svagare gruppernas försämrade möjligheter att investera i utbildning och kunnande. OECD-rapporten beskriver detta som upphovet till bortkastad potential och minskad social rörlighet.

Det ökade inslaget av deltids- och tillfälliga arbeten är ett annat problem som lyfts i rapporten. En utveckling som anses bidra till de ökade inkomstskillnaderna. Rapportförfattarna påtalar att tillfälliga jobb kan utgöra en språngbräda, men att det ofta är avgörande vilken sorts arbete det handlar om och arbetstagarens ställning. Rapporten varnar för att många också har svårt att gå vidare till fastare anställningsformer.

För att tackla de växande klyftorna efterlyser OECD

• utbildningssatsningar riktade mot de yngre åldersgrupperna,

• skatte- och ersättningsförändringar som bidrar till att minska inkomstskillnaderna,

• jobbpolitik inriktad på att skapa arbetstillfällen som utgör språngbrädor snarare än återvändsgränder, samt

• åtgärder för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

 

Läs också: