Försäkringskassan bryr sig allt mindre om att kontrollera de sjukskrivnas arbetsförmåga i samband med tidsgränserna i sjukförsäkringen. Det kan delvis förklara varför sjukskrivningarna har blivit fler och längre, enligt en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF).

Den 1 juli 2008 skärpte Alliansregeringen kontrollen av rätten till ersättning från sjukförsäkringen. Bland annat infördes tidsgränser vid vilka Försäkringskassan ska pröva de sjukskrivnas arbetsförmåga.

I början av sjukfallet räcker det att man inte kan utföra sitt vanliga arbete, men för att få sjukpenning efter 90 dagars sjukskrivning krävs att man inte heller klarar något annat arbete hos arbetsgivaren. Och efter 180 dagar prövas arbetsförmåga mot alla slags arbeten som är ”normalt förekommande på arbetsmarknaden”.

I en studie som Inspektionen för socialförsäkringen publicerar i dag, onsdag, konstaterar forskarna Pathric Hägglund och Niklas Österlund att Försäkringskassan till en början blev allt mer noga med att pröva arbetsförmågan i samband med tidsgränserna. Toppnoteringen kom 2011, då 74 procent av de sjukfall som nådde 90-dagarsgränsen, och 76 procent av 180-dagarsfallen, verkligen prövades så som reglerna föreskriver.

Men sedan dess ser forskarna en nedåtgående trend: Det blir allt vanligare att prövningen av de sjukskrivnas arbetsförmåga inte görs i tid. Hösten 2014 var andelen 90-dagarsprövningar som gjordes i tid nere i 44 procent och andelen 180-dagarsprövningar i 52 procent. Samtidigt sjunker andelen sjukskrivningar som avslutas kring tidsgränserna.

Det här räcker inte som belägg för att minskad kontroll från Försäkringskassans sida skulle vara en orsak till att sjukskrivningarna har ökat sedan 2010. Men det är ”sannolikt” att den slappare tillämpningen av tidsgränserna är ”en delförklaring” till de allt längre sjukskrivningarna, bedömer forskarna. Detta eftersom tidigare forskning tyder på att tidsgränser och kontroll i olika former har betydelse för hur många som begär och får ersättning från sjukförsäkringen.

Andreas Larsson, Försäkringskassans områdeschef för sjukförsäkringen, bekräftar att Försäkringskassans handläggare har fått svårare att hinna med bedömningarna i samband med tidsgränserna i tid.

– Sedan 2010–2011 ökar inflödet av nya sjukfall. Vi har behövt lägga resurser på dem, och inte hunnit med prövningen vid 90 och 180 dagar i samma utsträckning som tidigare, säger Andreas Larsson, som tillägger:

– I många fall görs dock prövningen några dagar efter att tidsgränsen har passerats.

Andreas Larsson delar ISF-rapportens bedömning att minskad kontroll från Försäkringskassans sida kan förklara en del av uppgången i sjukfrånvaro de senaste åren.

– Det finns ett samband mellan bedömning av rätten till ersättning och återgång i arbete.

Forskarna vid ISF har också undersökt om tidsgränserna i sjukförsäkringen har haft några långsiktiga effekter på de sjukskrivnas hälsa. I debatten om sjukförsäkringen har ju kritikerna hävdat att tidsgränserna tvingar människor tillbaka till jobbet i förtid, vilket riskerar att göra dem sjukare på lång sikt.

Forskarna har koncentrerat sig på gruppen utlandsfödda (eftersom deras återgång till arbete ökade förhållandevis mer då tidsgränserna infördes). Personer som blev sjukskrivna just innan tidsgränserna infördes har jämförts med dem som blev sjukskrivna strax efter. Såvitt forskarna kan se har tidsgränserna inte haft några långsiktiga effekter på individernas hälsa, sysselsättning och sjukfrånvaro.

Studien är begränsad till de tidsgränser i sjukförsäkringen som går vid 90 respektive 180 dagar. Också vid 365 dagar sker en skärpning av hur arbetsförmågan ska bedömas, men den berörs inte i rapporten.