Hej, ska vi ha barnkalas? Lämna allt till mig. Jag är proffs.

Jag har arrangerat minst 50 genom åren. 20 klasskamrater på kalas hemma, lika många på hamburgerställe. En hel klass på heldagsutflykt till landet och till och med övernattning.

Så småningom: 10 ungar två veckor på landet varje sommar. Sov överallt. Det var fantastiskt att ha alla dessa yngre tonåringar i vår vård. Vi var två vuxna på tio. Man sov lätt, för att ha koll.

Nu läser jag Esref Okumus text om 100 barn på fritids på fyra anställda. Och jag blir utmattad bara av orden. Det är klart att det inte går.

Situationen är tuff för barnen. Men för fritidspedagogerna som utbildats och vill göra ett gott jobb – inte en chans. En på 25. Då är du endast en vakt och den uppgiften ingår inte i befattningsbeskrivningen.

Fritids har blivit en lösning på familjepusslet bakvägen. Men när har någon senast hört facklig eller politisk ansvarig driva frågan på allvar: satsa på Fritids!

– Jag tror inte att politikerna har förstått vilket ansvar som vilar på våra axlar, säger Selvi Guleker, fritidsledare i Stockholm.

Det är orättvist mot barnen. En kort period fanns där entusiastiska fritidsledare som kunde sina saker. De finns fortfarande. Men jobbar i en fullkomligt frustrerande situation.

Dessutom straffas de med taskiga pensionsvillkor.

Mårten Nilssons genomgång av pensionsvillkoren visar ett en industriarbetare, privatanställd, kan dra in 10 000 kronor i månaden i avtalspension medan en kvinna i handeln eller kommunen får nöja sig med mindre än hälften.

Det är ett stort dilemma för facken.