Pensionerna är bara en del av problemet, anser socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Hela arbetslivet är ojämställt. Foto: Malin Hoelstad

Pensionerna är bara en del av problemet, anser socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Hela arbetslivet är ojämställt. Foto: Malin Hoelstad

 

Vid sidan av premiepensionen och frågan hur vi ska orka arbeta högre upp i åldrarna tar sig riksdagens pensionsgrupp nu an pensionsklyftan mellan könen. Jämställdhetsperspektivet är viktigare än klassperspektivet i fråga om pensionerna, anser socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S).

I höstas belyste rapporter från bland andra PRO och Svenska kommunalpensionärernas förbund hur låga pensioner kvinnor får.

– Det står klart att även pensionsfrågan behöver kartläggas från ett jämställdhetsperspektiv, säger Annika Strandhäll, som är ordförande i pensionsgruppen.

– I december 2014 visade allianspartierna att de också är intresserade av frågan, genom ett tillkännagivande i riksdagen om delad pensionsrätt vid skilsmässa. Det är bra att frågan om skillnaderna mellan män och kvinnor i pensionshänseende nu är uppe till diskussion.

Första steget i det nya projektet blir en kunskaps- och rättsanalys, som ska göras inom regeringskansliet.

– Den blir utgångspunkten för en fördjupad diskussion i pensionsgruppen om vad vi behöver göra, säger Annika Strandhäll, som i det här skedet inte tänker tillsätta någon särskild, extern utredare.

Frågorna om mäns och kvinnors arbetsliv och inkomster har redan utretts, bland annat av delegationen för jämställdhet i arbetslivet, som har låtit forskare vrida och vända på problemet och ska justera sitt slutbetänkande den 25 maj.

– Det är inte kunskap som fattas, säger Annika Strandhäll. Både från tidigare utredningar, hos Pensionsmyndigheten och hos pensionärsorganisationer och hos arbetsmarknadens parter finns mycket underlag. Men att ställa samman allt det vi vet, och sätta kunskapen i relation till målsättningarna med pensionsöverenskommelsen, är ett väldigt bra steg.

Annika Strandhäll betonar att hon inte vill begränsa frågan om jämställda pensioner till en diskussion inom pensionssystemets ram.

– Det är ett ojämställt arbetsliv och ett ojämställt samhälle som genererar skillnader i pension.

Men också den allmänna pensionens och tjänstepensionernas konstruktion ska analyseras. Annika Strandhäll nämner även pensionsavgifternas storlek. Sedan systemet sjösattes har avgiften till den allmänna pensionen legat fast vid 18,5 procent av den enskildes inkomst.

– Efter 20 år måste vi fråga oss: Blev det som vi hade tänkt? Är det rimligt att hälften av alla kvinnor får en del av sin pension i form av garantipension, trots att garantipension var tänkt som ett skydd bara för dem som inte har varit ute på arbetsmarknaden?

LO har i ett par rapporter pekat på att den allmänna pensionen blir blygsam även för manliga arbetare som har arbetat heltid genom hela arbetslivet.

– Jag håller fast vid att pensionerna först och främst är ett jämställdhetsproblem, inte ett klassproblem, säger Annika Strandhäll. Kvinnor har i snitt 30 procent lägre pension än män, och ser vi till avtalspensionerna får kvinnor bara hälften av vad män får.

Pensionsgruppen ser sedan tidigare över premiepensionen, AP-fonderna och frågan om hur svenskarna ska kunna arbeta högre upp i åldrarna för att balansera den ökande medellivslängden. Frågan om jämställda pensioner blir ett delprojekt vid sidan av de projekten. Enligt Annika Strandhäll finns ingen plan för när projektet ska slutföras.