Sex av tio unga med nedsatt arbetsförmåga blir förtidspensionärer när de fyller 30 år.

2003 infördes aktivitetsersättning till unga mellan 19 och 29 år. De yngsta får 7 770 kronor i månaden och de äldsta 8 695 kronor i månaden. Tanken med stödet är att ge dem ökad självständighet och större chanser till jobb.

I stället går sex av tio vidare till permanent sjukersättning när fyller 30 år.

Riksrevisionen är mycket kritisk till hur systemet fungerar – eller snarare inte fungerar.

– För många som får aktivitetsersättning finns det ingen aktivitet. I värsta fall sitter de hemma och gör ingenting. Det är allvarligt, säger riksrevisor Margareta Åberg till TV4 Nyheterna.

Försäkringskassan gör inte tillräckligt för att följa hur det går för ungdomarna. Det finns inte heller någon ordentligt statistik. Arbetsförmedlingens och kommunernas insatser lämnar också en hel del i övrigt att önska.

Riksrevisionen uppmanar Försäkringskassan att ta fram kunskap om alla ungdomar som inte får några insatser.

– Det är vikigt att staten effektiviserar systemet med aktivitetsersättning så att fler unga får chansen att gå vidare till jobb eller utbildning. Det är allvarligt att så många unga riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden, det innebär stora kostnader på lång sikt både för den enskilde och samhället, säger Margareta Åberg i ett pressmeddelande.

Det här är egentligen inte nyhet, konstaterar Riksrevisionen, men regeringen har varit för passiv ”trots uppenbara och sedan länge påtalade problem”.

Misslyckandet är dyrt både för individerna och samhället. Många av ungdomarna blir isolerade och får klara sig på någon sorts existensminimum livet ut.

Riksrevisionen vill koppla stödet till graden av  nedsatt arbetsförmåga. Unga med grava, permanenta funktionsnedsättningar ska få mer.

Aktivitetsersättningen är tidsbegränsad. För att behålla ersättning krävs nya utredningar och nya läkarintyg. Omprövningarna skapar oro och kostar pengar. Riksrevisionen vill att besluten ska gälla längre.