Det blåser upp till en rejäl strejk på Island. Konflikterna har varit många och i morgon kan det bli en till. Isländska LO går ut i en halv dags strejk som kan ses som förspelet till en generalstrejk i slutet av maj.

– Vi har förhandlat i två månader nu går det inte längre, säger Drifa Snaedal, generalsekreterare för SGS som är de små fackförbundens organisation inom ASI, isländska LO.

I morgon tas ett första steg mot generalstrejk. Efter lunchtid tas 10000 ut i konflikt över hela Island, förutom i Reykjavik och Keflavik.

Turistnäringen tros drabbas hårt av konflikten, men även för fisk- och transportindustrin blir konflikten kännbar.

Nästa vecka trappas striden upp och en ny strejk är planerad den 6–7 maj för att följas upp med ännu en den 19 till 20 maj. Det stora strejkvinden drar dock in över Island den 26 maj då facket planerar att hålla en generalstrejk om det inte blivit någon överenskommelse.

Häromdagen meddelade ASI:s avdelning i Reykjavik att de kan ta ut över 55 000 i konflikt då, vilket lär få en massiv effekt i ett land med drygt 300 000 invånare.

– Vi kräver löneökningar för våra medlemmar som saknar utbildning och ofta har lägstlön. Minimilönerna har legat på samma nivå i flera år och de går inte att klara sig på. Våra medlemmar behöver ta flera jobb vid sidan av, säger Drifa Snaedal.

ASI kräver att minimilönerna höjs under en treårsperiod – från 214 000 isländska kronor i månaden till 300 000. I svenska kronor motsvarar det en höjning från 13 500 till 18 800 svenska kronor.

Arbetsgivarorganisationen SA har tidigare sagt blankt nej. Senaste tiden har de dock antytt att de kan gå med på en höjning för vissa yrkesgrupper, som till exempel anställda i fiskeribranschen.

Efter de tunga krisåren har ekonomin vänt. Många vill nu ha kompensation för tidigare uteblivna löneökningar. Samtidigt som arbetarfacken nu går ut i konflikt strider akademikernas centralorganisation BHM om högre löner för universitetsutbildade som också är uttagna i strejk.

I höstas fick läkare och vissa lärargrupper lönehöjningar. Strejkande piloter och flygplatspersonal fick också nyligen nya avtal.

Parterna står inför en svår uppgift att jämka kraven från olika yrkesgrupper. På Island finns, precis som i Sverige, tre fackliga centralorganisationer. Arbetarnas ASI, tjänstemännens BSRB och akademikernas BHM. Arbetsgivarna är organiserade i SA.

Parterna förhandlar centralt och sluter branschavtal. Efter det allmängiltigförklaras avtalet. Det innebär att avtalet gäller för alla som arbetar i branschen. Det spelar alltså ingen roll om företaget är med i en arbetsgivarorganisation eller inte, de måste följa uppgörelsen.

Svenska fack har varit emot sådana lösningar. Oron har varit att färre skulle gå med i facket, positionerna försvagas och avtalen bli sämre.

De isländska facken har dock lyckats behålla sina medlemmar och har en organisationsgrad kring 85 procent.

Att de lyckas tros bero på att medlemmarna som är med får ett starkt skydd vid sjukdom och rätt till ersättning vid utbildning. Förbunden erbjuder även uthyrning av sommarstugor, vilket är populärt bland islänningar.

Islands arbetsmarknad

Island har 320 000 invånare. Arbetslösheten ligger kring 5 procent och ekonomin präglas av fiskeindustrin som står för 12 procent av BNP men där finns även en aluminiumindustri och senaste åren har allt mer tillverkningsindustri växt fram.

Det finns tre stora fackliga centralorganisationer – arbetarnas ASI, tjänstemännens BSRB och akademikernas BHM. Arbetsgivarsidan är organiserade på liknande sätt där i SA.

Organisationsgraden ligger kring 85 procent.

Källor: NFS och CIA