Tröst för brustna hjärtan

I Bodil Malmstens efterlängtade diktbok möter vi på ett prosalyriskt vis ett hjärtas berg- och dalbanejakt på kärlek. Det är fåordigt, men alla ord sitter på helt rätt plats. Naivistiskt enkelt lyckas hon ringa in de mest svårgreppade känslorna: ”Kärlek är att jag vill / att du finns”. Svårare än så är det inte.

Diktjaget flyttar ihop med kärleken: ”Var och en med sitt levnadsbråte”. Allt är fint, tills slutet på relationen, med ”kroppar som klyvs”. Aj. Kärleken försvinner, och jaget möts av en ”järnridå av sorg”.

Hjärtats smärta exploderar, men också sorgen över det förlorade minnet av en själv: ”Bara du kan se mig/ som jag är”.
Boken slutar innan ärret från sorgen helt läkt. Ärrvävnad kan inte bildas så länge såret blöder, skriver Malmsten. Vi förstår precis.

De korta raderna här är motsatsen till dikter som är svåra att begripa. Orden skär rakt in, utan att du behöver anstränga dig. Det är något för alla, särskilt för den som upplevt sorgen i att förlora någon den älskar. Läs och sök tröst – den finns där.

Ida Therén