Elise Karlsson. Foto: Sara Mac Key

Elise Karlsson. Foto: Sara Mac Key

Elise Karlssons roman Linjen handlar om arbete. Rent konkret beskriver den kontorsarbete, men dess egentliga ämne är mer abstrakt: arbetet och dess roll i vårt samhälle och våra liv.

Romanens huvudperson är en ung kvinna med ett enda livsmål: att bryta arbetslöshetens utanförskap. När hon får anställning på ett bokförlag upphävs dock inte bara hennes eget utanförskap, utan också hela världen utanför arbetet. Visserligen bär hon med sig minnet av att växa upp i ett ”utanförskapsområde”, men när hon väl stigit in i arbetets värld blir denna hennes hela universum. Hon arbetar, och arbetet definierar hennes existens.

Med tanke på romanens titel är det knappast särskilt vågat att läsa den som en kommentar till den så kalla­de arbetslinjen och dess upphöjande av arbetet till alltings mått. De ideal som arbetslinjen hyllar – produktivitet, välstånd, utveckling – lyser dock med sin frånvaro i Linjen. Här är arbetets mål arbetet självt.

Det arbete som Karlsson skildrar liknar mest av allt ett slags spel. Med jämna mellanrum genomförs rationaliseringar och då gäller det att ha navigerat sig fram till en säker plats i den interna hierarkin. Förlorarna sorteras ut och spelet börjar om. Det man spelar om är rätten att få fortsätta spela.

Trots att huvudpersonens arbete är tämligen meningslöst och hennes situation prekär accepterar hon förbehållslöst arbetsspelets regler. Därmed presenterar hon en bisarr värld som fullkomligt normal, vilket ger Linjen en absurdistisk grundton.

Att jämföra Linjen med Kafkas skildring av den moderna människans villkor må låta pretentiöst, men faktum är att Karlsson själv parafraserar hans berättelse Framför lagen för att illustrera huvudpersonens relation till sitt arbete.

Den marxistiske litteraturvetaren Georg Lukács ansåg att Kafka förvrängde världen. Dock lär hans upplevelser av andra världskrigets fasor ha fått honom att undra om Kafka inte var realist trots allt. Och kanske kan det absurdistiska grundackordet i Linjen ses som ett naturligt resultat av några motstridiga tendenser i samtiden: Å ena sidan har globalisering, nyliberalism och försvagade fackföreningar resulterat i en tilltagande förslumning av arbetslivet. Å andra sidan har politikernas tal om arbetslinjen lett till en mytologisering av just förvärvsarbetet som själva livets essens. I skärningspunkten mellan dessa tendenser blir arbetet ett absurt fenomen.

Arbetet är ett viktigt tema i och kring den moderna arbetarlitteraturen. Författare som Kristian Lundberg, Cecilia Persson, Jenny Wrangborg, Johan Jönson och Henrik Johansson har skildrat den utsatthet som frodas inom exempelvis vården och restaurangnäringen och utarbetat nya litterära grepp för att bryta igenom de ideologiska dimmor som omger arbetet. Med Linjen utsträcks detta projekt även till kontorsarbetet, och därmed ger Karlsson oss ytterligare en pusselbit till förståelsen av de roller arbetet spelar i vårt samhälle och våra liv.

Magnus Nilsson

 

LÄS OCKSÅ

• Intervju med Elise Karlsson: På skuggsidan av arbetslinjen

roman

linjen Linjen Elise Karlsson Natur och Kultur