I alla fall när det gäller utsattheten från tredje person, det vill säga and­ra än egna arbetskamrater och chefer, till exempel kunder, gäster och olika typer av brukare.

Tidsbegränsat anställda, varav många är unga kvinnor, löper överlag större risk att bli sexuellt trakasserade på jobbet än fast anställda. Det gäller hela arbetsmarknaden, men särskilt inom de kvinnodominerade branscher där sexuella trakasserier är vanligast. Nämligen hotell och restaurang, vård och omsorg samt handel.

Det är ingen slump att personer med tidsbegränsade anställningar är särskilt utsatta, konstaterade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwalds­son på organisationens seminarium om sextrakasserier för ett tag sedan.

– Självklart skulle de våga säga ifrån om de hade en trygg anställning.

Thorwaldsson slog fast att Sverige har fått en ny underklass av tillfälligt anställda och att sexuella trakasserier plötsligt framstår som ”ett av våra största arbetsmiljöproblem”.

På en direkt fråga om regeringen tänkte satsa på fasta anställningar som förebyggande åtgärd mot sextrakasserier svarade jämställdhetsminister Åsa Regnér att hon visserligen inte var arbetsmarknadsminister men att det var klart att de två sakerna hängde ihop.

– Folk tar skit när de saknar makt.

Joa Bergold, välfärds- och jämställdhetspolitisk utredare på LO, konstaterade att förekomsten av sexuella trakasserier i arbetslivet i grunden handlar om fördelningen av makt och pengar, om att ”kunden alltid har rätt”.

Något som Lise-Lotte Argulander, förbundsjurist på Visita, arbetsgivarorganisationen för besöksnäringen, protesterade emot.

– Jag blir nästan arg att man kopplar det här till pengar. Det är aldrig någonsin OK att utsätta någon för trakasserier. Vi har en lag som förbjuder detta. Alla ska lyda den.

Hon hävdade också att det inte har någon betydelse vilken anställningsform man har.

– Den kopplingen gör vi inte, där­emot har vi många unga kvinnor som tyvärr inte vågar säga ifrån.

Pim van Dorpel, som är vice ordförande för Hotell- och restaurangfacket, invände att det inte alltid hjälper att säga ifrån.

– Vi är aldrig fredade i den här branschen, trakasserierna är återkommande och ingår liksom i notan.
Pim van Dorpel var dock självkritisk till fackets hantering av frågan.

– Vi har inte den kompetensen, vi har varit för dåliga.

Som Arbetet skrivit tidigare bygger LO:s jämställdhetsbarometer i första hand på SCB:s och Arbetsmiljöverkets rikstäckande arbetsmiljöundersökning. Men LO har också låtit Novus undersöka förekomsten av sexuella trakasserier bland egna medlemmar.

Båda undersökningarna visar att unga kvinnor i arbetaryrken är betydligt mer utsatta för sextrakasserier än andra grupper på arbetsmarknaden. Var tionde arbetarkvinna har upplevt kränkande sexuella handlingar från andra än egna arbetskamrater och chefer på sin arbetsplats under det senaste året, visar SCB-undersökningen.

– Det handlar mer om riskmiljöer än om elaka individer, oavsett om trakasserierna kommer från folk på krogen eller från en 87-årig dement farbror inom äldreomsorgen, säger Joa Bergold.

Undersökningen visar dessutom att det inte rör sig om enstaka händelser, utan om upprepade kränkningar som skapar ett mönster. Hela 70 procent av dem som utsatts för sexuella trakasserier på jobbet säger att de utsatts minst tre gånger det senaste året.

Läs också: ”Varenda tjej i min bransch har blivit sexuellt trakasserad”