Telefonen i Carinas ficka ringer oavbrutet. Hon tar alla inkommande samtal. Ett fåtal går vid­are till sjuksköterskorna. I korridoren ligger två patienter bakom skärmar. I dag är det ont om platser.

Avdelning 6 är en kirurgisk akutvårdsavdelning som också har kärlpatienter. Just nu finns även patienter från onkologen och medicinkliniken.

Här var man först i landet med patientnärmre vård för 16 år sedan, i dag är arbets­sättet vanligt på många sjukhus. Administrationen sköts av en undersköterska i receptionen. Det frigör tid för patientnärmre vård. Avdelningen är indelad i tre moduler, röd, blå och grön. För varje färg finns ett team med undersköt­erskor och sjuksköterskor som ansvarar för 8-9 patienter.

– Det är bra att vara i en modul, man lär känna patienterna och de vet att jag finns här. Det blir mindre stress när man bara har hand om 8-9 patienter, säger Carina som oftast jobbar natt.

Intill salarna har varje modul små bås, där sköts den dokumentation som inte görs vid läkemedelvagnens dator. 

På morgonmötet 07.30 går chefen Annika Carlson igenom dagsläget. Teamen, som också kan ledas av en undersköterska, planerar sin dag efter en mall där olika moment noteras. Samarbete mellan yrkesgrupperna gör det lätt att testa nya arbetsuppgifter.

Efter morgonmötet är det mer rörelse. Temp och blodtryck kollas. Frukost serveras samtidigt som flera patienter larmar.

I receptionen fixar Carina transporter, har koll på patienter som ska i väg på undersökningar och inte minst platsläget. Hon ser fundersam ut när hon tittar på beläggningstavlan.

– En ny patient är på väg in, säger Carina och går på sängjakt utanför avdelningen.

Strax före lunch är det fortfarande ont om platser på hela sjukhuset. Intill receptionen har chefen  sitt rum, dörren är öppen, nu deltar hon också i platsjakten. Hon skickar Carina på lunch och tar hand om telefonen.

Över matlådorna i personalrummet pratar man olika schematurer innan någon tar en powernap i soffan.

Efter lunchrasten har platsläget löst sig. Men under eftermiddagen minskar de lediga plats­erna igen.

Innan dagens slut har varje team en kort spegling och det gröna teamet sätter sig i ett hörn i korridoren. Nu pratar de om hur dagens arbete varit.

– Alla har kört sitt race, säger undersköterskan Malin Nilsson som är dagens speglingsledare.

Tanken är att man ska prata av sig på speglingen eller på arbetsplatsträffarna.

Teamet är ense om att det beror på att ronden var sen. De gröna salarna ligger längre ifrån varandra än de andra.

– Det har ringt och jag har fått springa. Men jag har vetat var jag har haft er. Och vi har hjälpts åt med vändningarna, säger Malin Nilsson som tycker att det varit stressigt.

Trots att de fått hjälp av en extra sjuksköterska.

Teamet konstaterar att det blir rörigare med korridorpatienter. Innan speglingen avslutas stämmer de av vad som är kvar att göra.

Speglingen bidrar till den goda arbetsmiljö som avdelningen i höstas fick Suntarbetslivspriset för.

– Tanken är att man ska prata av sig på speglingen eller på arbetsplatsträffarna, säger Carina.

Hon är också Kommunals arbetsplatsombud och tror att det öppna klimatet också gjort att det var länge sedan någon fråga drevs fackligt.

Öppenheten är en del av det strukturerade arbetssätt som lovordas. Varje månad hålls reflektionsforum. På dörren i personalrummet finns post-it-lappar med förbättringsförslag. Under fikat är det flera som läser chefens veckobrev som hänger på tavlan. Runt bordet pratar man om bra kamratanda, mycket eget ansvar, omväxlande arbetsuppgifter och ett tydligt ledarskap.

Sedan arbetet med patientnärmre vård började har avdelningen fått avlastning med en sår- och en dagvårdsavdelning. Det gör det möjligt att rotera arbetsuppgifter. Och i personalrummets soffa är alla eniga.

– Stressen har minskat.