Den svenska bemanningsmodellen är unik med sitt lönesystem och sina fasta anställningar. Att LO-förbunden tecknat gemensamt kollektivavtal har varit en förutsättning,  skriver Henrik Bäckström, Bemanningsföretagen.

För femton år sedan tecknade arbetsgivarna och samtliga LO-förbund kollektivavtalet för bemanningsverksamhet. Sedan avtalet tecknades år 2000 har bemanningsverksamhet i Sverige utvecklats på ett helt unikt sätt, jämfört med andra länder. Det som skiljer den svenska bemanningsverksamheten från övriga Europa är de långa affärerna och de långa anställningarna. Detta måste även prägla förhandlingarna som inleds i nästa vecka.

Kontrasten internationellt är tydlig, där är modellen ofta korta affärer och korta anställningar. Där anställs den bemanningsanställde endast för det uppdrag som bemanningsföretaget har. En annan bemanningsmodell som förekommer utomlands är korta anställningar och långa affärer.

Dagens svenska bemanningsmodell är unik. Avtalskonstruktionen med samtliga fack inom LO som parter hänger intimt ihop med avtalets innehåll med avseende på lönesystem, garantilön och anställningsvillkor. De anställda kan hyras ut på alla avtalsområden, vilket ger bemanningsföretaget en möjlighet att föra personal från svaga sektorer till områden med större efterfrågan.

För den anställde ger det betydligt större jobbmöjligheter än att vara fast i en sektor som inte kan erbjuda jobb. Långa anställningar och lön utifrån genomsnittet på arbetsplatsen hade inte varit möjlig om inte samtliga LO-förbund solidariskt varit med och tecknat ett gemensamt kollektivavtal.

Förutom konventionell bemanning har under årens lopp branschens företag i allt större utsträckning blivit en viktig aktör när det gäller jobbskapande. Andelen lediga jobb hos Arbetsförmedlingen som ledigförklaras via bemanningsföretag har stadigt ökat och är i dag över 25 procent. Bland samtliga branscher på arbetsmarknaden tillsätter bemanningsbranschens företag relativt sett flest arbetssökande i jobb årligen. För många arbetande har bemanningsbranschen varit en viktig inkörsport till arbetsmarknaden. Enligt forskningen går 33 procent av de bemanningsanställda till anställning hos annan arbetsgivare under första året. Efter sex år har 88 procent av de anställda lämnat bemanningsbranschen.

Då den offentliga arbetsförmedlingen alltjämt uppvisar en viss förbättringspotential väljer alltfler yrkesgrupper att ta hjälp av bemanningsföretag. Ibland som inhyrda, ibland som direktrekryterade till annan arbetsgivare och även allt oftare genom omställning som en väg från i huvudsak arbetslöshet och studier till jobb. Internationella studier visar även att personer som jobbat åtminstone en tid i bemanningsbranschen under sin karriär i slutändan har bättre jobb och bättre löner än de som motsvarande perioder varit arbetslösa.

Slutsatsen kan inte bli annat än denna: Anställning i bemanningsföretag och branschens roll som arbetsförmedlare har blivit allt viktigare för alla som söker jobb, vare sig man är ung, utlandsfödd, arbetslös, studerande eller funktionshindrad. Denna viktiga arbetsmarknads roll framgår också i ett internationellt perspektiv av ILO:s konvention nr 181 om privat arbetsförmedling, Private Employment Agencies Convention, som till dags dato antagits av 29 länder världen över med Frankrike som senast i raden den 3 mars 2015.

Den svenska bemanningsmodellen med fasta anställningar och löner som beräknas utifrån genomsnittet på arbetsplatsen är unik. Den bygger på att alla branscher solidariskt ställer upp på modellen. Detta synsätt måste även prägla de avtalsförhandlingar som inleds i nästa vecka. Bara så kan Sverige fortsätta vägen mot en fungerande och effektiv arbetsmarknad.

Henrik Bäckströmhenrikbackstrom

Förbundsdirektör, Bemanningsföretagen