Olof Palmes ord om att politik är det möjligast konst brukar upprepas som en nyttig påminnelse varje gång visionerna rusar snabbare än politisk verklighet.
Att LO:s chefekonom Ola Pettersson och Sacos samhällspolitiske chef Robert Boije i en debattartikel på DN Debatt igår enats om gemensamma ståndpunkter i skattepolitiken är därmed bra.
Det är ingen självklarhet att oftast högre avlönade Sacomedlemmar och lägre avlönade LO-medlemmar har samma skatteprioriteringar.
Här gäller det att hitta de möjliga gemensamma ståndpunkterna.
Om de två förbunden Saco och LO kan komma överens, då kan också de politiska partierna komma överens, resonerar de. De förespråkar därför en parlamentarisk skatteutredning som ska leda fram till ett hållbart skattesystem som alla kan ställa upp på.
Detta lyckades 1991, då alla dåvarande riksdagspartier utom Vänsterpartiet enades om ett nytt skattesystem.
Sedan dess har skatteöverenskommelsen fullständigt krackelerat.
Ola Petterssons och Robert Boijes förslag är därför försiktiga. Att sänka skatten på arbete och i stället höja skatten på konsumtion är det genomgående temat i förslaget, men hur det konkret ska göras lämnas till stora delar över till en eventuell parlamentarisk utredning.
Extra kontroversiellt är förslaget att slopa värnskatten, det vill säga den skatt på fem extra procent som bara de med inkomster på över 51 300 kronor i månaden betalar.
Fördelningsmässigt måste detta naturligtvis kompenseras för dem med lägre inkomster. Om en skatteväxling som inbegriper att värnskatten försvinner ska ses som legitim även för LO-anslutna måste de känna att de blir rättvist kompenserade.
Mer konkret är förslaget att göra momsen enhetlig på 25 procent, vilket skulle ge 60 miljarder kronor till statskassan.
Att enhetlig moms är det naturliga i en marknadsekonomi för att uppnå rättvis konkurrens och mest gynnsam ekonomisk tillväxt var länge en självklar ekonomisk sanning för både ekonomer och politiker.
Men idén om en enhetlig moms begravdes fullständigt när Alliansen införde den sänkta krogmomsen och påstod att det skulle skapa jobb.
Trots att denna dyra sänkning visat sig vara ineffektiv är det numer borgerligt korrekt att förespråka skilda momssatser beroende på vad som handlas.
Förhoppningsvis kan Ola Petterssons och Robert Boijes förslag återföra momsdebatten till en mer konstruktiv nivå.
Är det då möjligt med en parlamentarisk utredning?
Att vi skulle få se en så omfattande enighet som 1991 syns fjärran (även om enigheten 1991 inte varade särskilt länge).
Möjligtvis kan det skapas en någorlunda enighet runt beskattning på arbete. Men de riktiga utmaningarna är större än så. Här inbegrips den så viktiga kapitalbeskattningen, där Petterssons och Boijes förslag om en enhetlig nivå av den i dag urholkade skatten på kapital är helt nödvändig, här finns också fastighetsavgiften och ränteavdragen.
En översyn måste ta upp varje aspekt på skatteuttag som Pettersson och Boije nämner. Annars riskerar vi att det möjligas konst endast stannar vid överenskomna skatter på arbete. Och det gynnar inte LO-anslutna.
