Med näbbar och klor slår borgerliga skribenter och politiker ifrån sig alla försök att koppla onsdagskvällens skottlossning i Göteborg till samhällsutvecklingen.
Att droger, våld och kriminalitet blivit vardag i vissa kretsar i Göteborgs ska alltså inte ha någonting med arbetslöshet, nedmontering av samhällsfunktioner, sänkta skatter och utanförskap att göra. Skulden läggs på den enskilda individen.
Det är en förenklad bild som i sin förlängning omfattar människosynen att vi är genetiskt predestinerade till vår plats i samhället.
Men inget barn ser redan i sandlådan sin framtid som kriminell. Den verklighet som omger dem i deras eget närområde, med arbetslöshet, klasskillnader och utanförskap, gör att de ändå inte långt efter att de lämnat sandlådan redan kan identifiera de alternativ som står till buds för framtiden.
Självklart är rent polisiära och rättsuppehållande åtgärder viktiga och det är på tiden att polisen äntligen kan få en långsiktig plan för att klara säkerheten för de boende. Det är nödvändigt att kunna garantera invånarnas säkerhet i vardagen, att bryta upp gängbildning och att kunna finna, gripa och lagföra de enskilda mördarna och våldsverkarna.
Men i ett längre perspektiv är det bara minskade klasskillnader, en ekonomisk resning, och självklarheten att som vuxen kunna få ett fast och tillräckligt välavlönat jobb, som permanent kan bryta utvecklingen.
Dessa ungdomar har bott i Biskopsgården i hela sitt liv, säger läraren och fotbollsledaren Hector Valeria i SVT:s Aktuellt.
Att samhället inte kan garantera dem en uppväxt i ett samhälle där de som en självklar första möjlighet ser att jobba, bilda familj och trygga sin försörjning är det största misslyckandet.
Vi kan inte längre se arbetslösheten öka, fler jobb bli lågbetalda, arbetsförhållandena försämras och allt alltfler människor får mindre kontroll över sina egna liv medan vi lyssnar till borgerliga politiker som pratar om att huvudansvaret för staten är att montera ned välfärdssamhället och sänka skatterna.
Det är en fråga om prioritering av samhällets resurser som sträcker sig betydligt längre än till bemanningen på en enskild förskola i Biskopsgården.
