Det är otroligt tröttsamt att läsa arbetsgivarnas argumentation om att lönerna är för höga. En fråga som de aldrig ställer är nämligen:

Varför får vi lön?

Svenskt näringslivs vd Carola Lemne verkar anse, att det är ett nödvändigt ont. Det är synd om företagarna som måste betala ut ersättning för dem som arbetar åt dem.

Kanske skulle vi återgå till att betala in natura? Eller i brännvin, som det var i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet?

Lönen ska ju faktiskt räcka till mat, hyra eller bostadslån, kläder, busskort eller bensin, kanske några nöjen, eventuellt även så att vi kan resa bort på vår lagstadgade semester.

Lönen ska ju dessutom räcka till att betala för sjukpenning och a-kassa, till skatt för att vi ska ha en anständig vård och skola, bra vägar och kommunikationer.

Om nu inte detta begrips av näringslivets höjdare, så kanske de ska fundera över det.

Lönen ska också räcka till att betala för de varor och tjänster, som deras företag producerar.

Carola Lemne hänvisar till konkurrenskraften. Den minskar om lönerna höjs, vilket bidrar till minskad export. Minskad export är lika med minskad försäljning och därmed färre jobb.

Vad hon glömmer är att även arbetare i det land som tar emot våra exporterade varor, ska ha råd att köpa dem.

Men vad säger då arbetsgivarna i det landet? Jo, att lönerna är för höga.

Frågan är då. Vem ska köpa alla dessa varor? Jo, vi har miljonärer och miljardärer. Men de kan inte köpa allt som produceras. Med Carola Lemnes definition av lönebildning och vinster, så kommer samhällsekonomin att kollapsa.

Det är meningslöst att producera när det inte finns köpare. Och vilka är de stora köpargrupperna? Jo – arbetarkollektivet.

Carola Lemnes resonemang är som taget ur Karl Marx Kapitalet. Det belyser kapitalistens oförmåga att se det ekonomiska systemets svaghet.

För: Samtidigt som det pläderas för bostadsrätter, vilket förutsätter stora lån, så klagas det på den höga skuldsättningen.

Samtidigt som det pläderas för låga eller inga löneökningar, så förordas höjningar av busskort och vägavgifter.

Samtidigt som det pläderas för sänkta skatter, så pläderas det för höjda avgifter.

Det är en ekvation som inte gått ihop tidigare och som inte kommer att gå ihop i framtiden heller.

Det blir med andra ord som vanligt. Höjda löner betyder sänkta vinster och höjda vinster betyder sänkta löner.

Det är den klassiska motsättningen som blir tydlig i varje avtalsrörelse.

Bo Emanuelsson
vårdbiträde och suppleant i styrelsen för sektion Sydost i Stockholm.