Staten måste öka underskotten och låna 2000 miljarder kronor under tjugo åren för att få bukt med massarbetslösheten.
Säkert är det många politiker som sätter kaffet i vrångstrupen när de hör dessa råd från LO:s tidigare chefekonom P-O Edin ur den nya rapporten ”Totalrenovering av Sverige”.
Men det är välgörande att debatten om arbetslösheten nu återigen utgår från att bygga upp samhällen i stället för att rasera dem.
Det hjälper ju inte att svälta ett folk för att skapa välstånd. Det hjälper inte heller att göra jobben mer osäkra och tro att det skapar nya jobb.
Den europeiska borgerligheten har totalt misslyckats med alla försök till ”stålbad” och i stället cementerat arbetslösheten på mycket höga nivåer.
Men de vägrar överge sin svältpolitik.
I stället är det ekonomerna som har fått lyfta frågan om satsningar i stället för svältkurer som en väg till låg arbetslöshet.
P-O Edin går mycket långt i denna konfrontation mellan politikers nedskärningsiver och ekonomers försök att i stället hitta tillbaka till en fungerande ekonomi.
De kraftiga statliga underskott som han förespråkar kan bygga upp svensk infrastruktur, restaurera en havererad skola och få fart på byggandet.
Trots det skulle den svenska statsskulden knappast påverkas som andel av BNP, alltså som andel av det som produceras. (Vilket är det enda relevanta måttet på statsskuld. De skulder vi har måste ju alltid ställas i relation till vad vi äger i tillgångar.)
Med dessa planerade underskott skulle vi kunna minska arbetslösheten extremt kraftigt.
Hur kommer då P-O Edin till denna långtgående slutsats?
Han utgår från den stora förändring som skedde vid 1990-talets början av hur företag och företagsägare beter sig.
Decennierna dessförinnan, decennier av investeringar där pengar som investerades av privata företag vanligtvis lånades upp i banker, har följts av en girigare och investeringssnålare tid.
Att gammal industri delvis har bytts mot mer tjänster, där handfasta investeringar inte är lika nödvändiga, har gjort sitt till. Därutöver har också avregleringar och rena politiska beslut triggat företagarna att ta ut allt högre vinster i stället för att investera.
Och i andra änden av ekonomin har folket blivit lidande. Svält er mer, har varit politikernas råd i takt med att vinstuttagen ökat och de privata investeringarna har minskat. Jobba mer, ställ inga krav.
Och politiker har försökt övertrumfa varandra med att skapa stater som snålar riktigt ordentligt och lägger ned det mesta av människors välfärd.
Nog behövs ekonomer som P-O Edin. Han går längre än dagens LO ekonomer som ändå förespråkar rejäla statliga satsningar på att minska arbetslösheten.
Han går även betydligt längre jämfört med finansminister Magdalena Anderssons ambition för statliga investeringar, även om den första riktiga regeringsbudgeten kommer först i höst.
Men P-O Edin går framför allt extremt mycket längre än riksdagens samlade borgerlighet.
Det visas inte minst av de patetiska turerna runt statens överskottsmål. Att de borgerliga partierna inte ens vill ta detta första lilla steg och godkänna de rödgrönas plan för att avskaffa statens överskottsmål är i det närmaste löjeväckande.
Målet har inte följts på många år ens av Anders Borg, varje ekonom och politiker vet att överskottsmålet redan spelat ut sin roll.
Att då fortfarande kräva statliga stålbad, svångremmar, nedskärningar, uppsägningar, försämrade skolor, nedlagda sjukhus i en aldrig sinande ström för att staten ska kunna gå med ständigt överskott och sätta in pengarna på banken är närmast befängt.
P-O Edin visar vilken riktning Sverige behöver gå för att åter komma tillbaka till full sysselsättning. De borgerliga partiernas motstånd visar på motsatsen.
