På 1990-talet hade Aktuellt ett inslag från Egypten där en man fick frågan om vad han tyckte om att kvinnor arbetade.

– Det är inte alls bra, sa han.

Sen förklarade han att om kvinnor jobbar tjänar de egna pengar och då var risken att han blev lämnad. Med de få orden ringade han in vilken betydelse sysselsättningstalen har.

En snabb titt i Eurostats statistik om sysselsättningsgraden säger att det är stora skillnader mellan länder i hur stor andel kvinnor som jobbar.

I Sverige beräknas 77 procent av kvinnorna ha en sysselsättning. I Danmark, Finland och Tyskland är det 72 procent. Betydligt längre ned hamnar Frankrike på 65 procent och Grekland på 43 procent.

Hur kommer det sig då att Sverige har en hög andel kvinnor i arbetslivet?

– Det var bristen på arbetskraft i början av 1960-talet som drev på den utvecklingen, säger Åsa Lundqvist, professor i sociologi på Lunds universitet.

En strategi var att rekrytera hemmafruar, och Arbetsförmedlingen och länsarbetsnämnderna jobbade metodiskt för att öka kvinnors sysselsättningsgrad.

– Lite senare, i slutet av 1960-talet, väcktes också tanken på att det var bra av jämställdhetsskäl om kvinnor jobbade, säger Åsa Lundqvist.

Samtidigt växte den offentliga sektorn i Sverige och andra nordiska länder. Det var främst där kvinnorna började jobba.

– I flera andra länder i Europa har utvecklingen varit annorlunda. Där har det funnits ett annat familjeideal som varit att kvinnor ska stanna hemma och män dra in pengarna.

I de nordiska länderna jobbar inte bara fler kvinnor än i många andra länder. Vi utmärker oss också på ett annat sätt.

– Vi har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader, säger Åsa Lundqvist.

– I USA och Frankrike finns till exempel fler kvinnor inom näringslivet än i Sverige. Vi vet inte riktigt varför det är så. Det har inte forskats tillräckligt mycket om det.

Även om Sverige har höga sysselsättningstal för kvinnor så är det en förhållandevis hög andel kvinnor som jobbar deltid. Vid en lönejämförelse mellan män och kvinnor hamnar Sverige på en medelmåttig plats inom EU. Löneskillnaden är 16 procent, vilket också är EU-genomsnittet.