Klicka för större bild

Om överskottsmålet avskaffas kan vi betala av på statsskulden något långsammare. Men vi har redan exceptionellt låg statsskuld och en snabbare avbetalning gör att arbetstillfällen hotas. Vi ökar alltså vår välfärd om målet avskaffas. Källa: Finansdepartementet Klicka för större bild

 

Äntligen tar politikerna sitt förnuft till fånga! Igår meddelade regeringen attt överskottsmålet med all sannolikhet avskaffas till hösten och ersätts med ett mål om att statskassan ska gå plus minus noll.

För alla som följt den ekonomisk/politiska utvecklingen är det lika logiskt som välkommet. Målet är otidsenligt, kontraproduktivt och rent skadligt, och faktiskt åskådliggörs målets dumhet ganska bra med ovanstående bild, hämtad från det underlag som finansminister Magdalena Andersson hade vid gårdagens pressträff.

De två kurvorna visar hur snabbt Sverige kan betala av på statsskulden om vi har kvar överskottsmålet respektive avskaffar det.

Visst finns där en liten skillnad. Om vi behåller överskottsmålet kan vi betala av på statsskulden något snabbare.

Men den lilla fördröjning det innebär att i stället avskaffa överskottsmålet nu och betala av på statsskulden lite långsammare betyder mycket, faktiskt väldigt mycket, för hela vår välfärd.

I glappet mellan att gå ned till en skuld som motsvarar 31 procent av BNP i stället för 24 procent fram till år 2030 ligger en stor skillnad såväl i antalet arbetstillfällen som i övrig välfärd.

Hur idiotiskt det är att ha kvar överskottsmålet speglas av de skäl som fanns när det infördes för 18 år sedan. De två främsta skälen då var att få ned statsskulden och att möta kostnaderna för en åldrande befolkning.

Inget av detta gäller i dag.

Hur stor en ”godtagbar” statsskuld är definieras av EU, som satt gränsen till ”under 60 procent av BNP”. Vi har i dag drygt 40 procent. Att få ned skulden till 31 procent fram till 2013 räcker mer än väl.

Vidare, det som 1997 var framtidens åldersboom är verklighet i dag.

Vi klarar den åldersboomen utmärkt utan att ha ett överskottsmål för någon ytterligare obestämd framtid.

De enda som fortfarande med emfas och skräck pratar om de ofantliga kostnader som ”framtidens” åldringsboom kommer att innebära är oftast företag inom välfärdsbranschen som använder den uppdiktade skräcken för framtida kostnader som ett argument för att mer ska privatiseras.

Och när nu skälen för att ha ett överskottsmål har försvunnit är det självklart att i stället värna arbetstillfällen och välfärd.

Att överskottsmålet är destruktivt har ekonomer vetat länge. Även de flesta politiker har så småningom förstått det även om ingen vågat ta första steget för att avskaffa målet eftersom övriga politiker knappast skulle missa tillfället att överösa förslagsställaren med anklagelser om att inte kunna hushålla med statens resurser.

Dagens utspel är helt rätt i tiden. Det är långt till nästa val. Tiden är den rätta för politiker att sluta tramsa om att överskottsmålet har det minsta med att ”hushålla med statens resurser” att göra.

Dessbättre har vi endast hört lite kosmetiskt morrande från borgerliga politiker efter Magdalena Anderssons utspel.

I höst lär överskottsmålet äntligen avskaffas. En seger för välfärden.