”Sociala företag är ännu värre än Fas 3”
Som tidigare Fas 3:are på den nedlagda Jobbfabriken och numera på Viktoriahuset i Göteborg, har jag erfarenhet av Sveriges misslyckade arbetsmarknadspolitik.
Något som särskilt oroar mig är att de mestadels fullkomligt meningslösa aktiviteterna i Fas 3, där det ofta inte krävs mer än fysisk närvaro, kommer att ersättas av ett mer regelrätt tvångsarbete. Det jag tänker på är de sociala företagen vars affärsidé går ut på att erbjuda så kallad arbetsträning för sjuka och långtidsarbetslösa.
Särskilt i Göteborg är de sociala företagen vanliga och här är de lokala politikerna väldigt nöjda. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har också meddelat att hon gärna ser att sociala företag får en utökad roll när det gäller att ge de som står längst ifrån arbetsmarknaden en väg tillbaka, med riktiga arbetsuppgifter. Det skall dock understrykas att det handlar om riktiga arbetsuppgifter utan lön.
Själv är jag mer tveksam och kan inte förstå hur fackföreningarna accepterar gratisarbete som hotellstädning, snöröjning och rivningsarbete. Lösningen på arbetslösheten kan väl inte vara att sjuka och långtidsarbetslösa tvingas jobba gratis, för att inte bli av med sin minimala ersättning från socialtjänsten eller försäkringskassan? Det är ju dessutom ett brott med inte bara kollektivavtalet utan också idén om lika konkurrens för de mindre företagen inom till exempel florist- och cafébranschen.
Lösningen skulle i stället kunna vara att direkt anställa arbetslösa i den utarmade offentliga sektorn, utan omvägen via de sociala företagen. Men då skulle direktörerna på de sociala företagen bli av med sina välavlönade arbeten, vilka ofta är politiker med goda relationer till arbetsförmedlingen och försäkringskassan samt den lokala stadsförvaltningen som i sin tur köper tillbaka de sociala företagens varor och tjänster.
Och det kanske är där kortslutningen har uppstått. De så kallade kreativa entreprenörerna på de sociala företagen har i samförstånd med byråkraterna och myndigheterna hittat på en affärsidé som är beroende av sjuka och långtidsarbetslösa. De sociala företagen vill helt enkelt inte att de arbetslösa skall få ett riktigt jobb med schysta villkor.