Nollavtal har blivit allt vanligare på den finska arbetsmarknaden. Anställda är inte garanterad någon arbetstid – eller lön – alls. Men nu växer motståndet.

Minst 30 000 anställda i Finland har så kallat nollavtal. Arbetsgivaren kan erbjuda allt mellan 0 och 40 timmar arbete i veckan.

För arbetsgivare inom service, handel och industri passar det bra eftersom de kan få personal då de behövs och har en personalreserv de kan ösa ur. För arbetare finns nackdelar.

– För de anställda innebär det att de är i ett ständigt standby-läge. De väntar på ett telefonsamtal från arbetsgivaren som innebär att de på kort varsel måste vara beredda att gå på jobb. Att bli kallad på jobb styr hela resten av livet, säger forskardoktor Mika Helander vid sociologiska enheten vid Åbo Akademi till svenska Yle.

I januari inledde det finska facket FFC kampanjen Operation fastjobb där de försöker få bort nollavtalen.

Metallarbetarförbundets ungdomssekreterare Jussi-Pekka Ahonen säger till den finska tidningen Arbetarbladet att han samlar namnunderskrifter för att få en lagändring. Namninsamlingen ska pågå till juni i år. Får facket ihop 50 000 underskrifter kan det göra ett så kallat medborgarinitiativ vilket kan leda till att avtalsformen förbjuds. I medborgarinitiativet krävs att man ska slå fast en minimiarbetstid på 18 timmar i veckan.

Enligt en opinionsundersökning som kampanjen låtit göra vill en majoritet – 58 procent – av finländarna förbjuda nollavtal.

Avtalsformen finns i flera länder. I Storbritannien är det vanligt och 2013 hade uppskattningsvis 200 000 britter sådana.

Även det brittiska LO – TUC – vill få bort nollavtalen.

Nollavtalen kan sägas vara släkt med den svenska timanställningen. En skillnad är dock att nollavtalen sträcker sig över en längre tid. Den svenska timanställningen är i juridisk mening inte en anställningsform. I Storbritannien kan exempelvis en anställd som har ett nollavtal förbjudas att jobba åt en annan arbetsgivare.

Läs även:

 

 

Nollavtal i Finland

Nollavtal är ett arbetsavtal där arbetsgivaren förbinder sig att erbjuda exempelvis mellan noll och fyrtio timmar i veckan. Arbetsgivaren är inte skyldig att erbjuda arbetstagaren några timmar alls och slipper betala för sjukdomsfall och semester. Ett avtal kan skrivas så att arbetare inte måste tacka ja till jobb. I praktiken är det dock svårt att säga nej eftersom det minskar framtida chanser att få hoppa in. En arbetsgrupp vid finska Arbets- och näringsministeriet har utrett möjligheten att införa en reglering för avtalsformen men de lyckades inte enas kring något förslag. Källa: Svenska Yle