Såväl vid attentatet i Paris som vid attacken i Köpenhamn var förövarna uppvuxna på plats.
Det var alltså inget yttre hot i något av fallen. Hotet kom inifrån, baserat på en tankeram som inte känner några nationsgränser, med en idé om ett totalitärt samhälle.
Vi har sett samma idé bland nazister, fascister, andra ytterlighetsgrupper och bland fanatiska religiösa riktningar.
Och vi känner igen terrorn från individer, grupper, hos härskare i nationer och hos företag som använder politik, ekonomi och religion i sin maktutövning.
För det är ju vad terrorismen handlar om, att kväsa andra människors rätt till en fri tanke för att i stället befästa terroristernas egen tankevärld och makt.
Men Sverige bör inte därmed bli ett mer slutet samhälle.
Tvärtom.
De länder som nu vittrar sönder i inbördeskrig i Mellanöstern var just sådana slutna samhällen. Ingen öppenhet orsakade terrorn. Ländernas historia är i stället en uppvisning av decennier av totalitärt styre.
Ju större ondska som terroristerna befläckar sig med, ju vidrigare försök till maktövertagande de genomför, desto viktigare är det att befästa det öppna samhället och sluta upp runt våra demokratiska grundnormer.
