Antalet fall av diskriminering på grund av sexuell läggning ökade i fjol. För många blir arbetsplatsen en plåga när de inte kan vara sig själva. Men det finns hjälp att få, av arbetsgivare, fack eller DO.

 

Ludvig Fahlvik

Ludvig Fahlvik. Foto: Nora Lorek

Ludvig Fahlvik. Foto: Nora Lorek

Lärarvikarien Ludvig Fahlvik, 25, har fått höra glåpord på sina arbetsplatser.
Elever hoppar på honom för hans sexuella läggning. Nu vill han ge upp lärar­yrket och bli präst.

Ludvig Fahlvik har alltid varit öppen med sin homosexualitet. Men han har inte undgått det ”latenta hatet” i samhället. Så beskriver han det faktum att han alltid måste vara beredd att bli utsatt för trakasserier.
– Alla växer upp i ett homofobiskt samhälle. Det är en fars, men på något sätt får man lära sig att leva med det.

Det hörs att Ludvig Fahlvik är uppgiven. Han växte upp på landsbygden men flyttade till Stockholm när han var 15 år. Då fick han mer utrymme att vara den han är, men ännu har han inte sett den tydliga samhällsförändring som han eftersöker.

I två år har han varit timvikarie som lärare. Det betyder att han ofta byter arbetsplats och inte har lika stort stöd från kolleger eller skolledningar. Det är särskilt elever på högstadiet som beter sig kränkande och häver ur sig glåpord. Av kolleger har han aldrig känt sig utsatt.
– Min sexuella läggning syns väl på mig, antar jag. De ställer provokativa frågor som är förlöjligande. Det hjälper inte att jag markerar mot eleverna eftersom jag saknar auktoritet som timvikarie.

Arbetet med att förändra attityden gentemot hbtq-personer borde påbörjas i skolan, menar Ludvig Fahlvik.
– Undervisningen är heteronormativ. Det räcker inte med att ha en temadag en gång per år då ämnet sexualitet avhandlas, det måste integreras i undervisningen löpande.

En bidragande faktor till att Ludvig Fahlvik väljer att hoppa av lärarutbildningen är just trakasserier från elever. Homosexuella vänner till honom som också är lärare har inte vågat gå ut med sin sexuella läggning.
– Arbetsgivare och fack har en skyldighet att se till att alla medarbetare mår bra på jobbet.

Linda Flood

 

Mia Henriksson

Mia Henriksson. Foto: Janerik Henriksson

Mia Henriksson. Foto: Janerik Henriksson

För tio år sedan lämnade Mia Henriksson, 42, man och barn för kärleken till en kvinna. Då blev hon diskriminerad av lagens beskyddare.
Polisen vägrade ta dödshoten mot henne på allvar.

Helt plötsligt slog förälskelsen till. 2004 upptäckte Mia Henriksson att hon fallit för en vän. Kärleken var besvarad och de valde att inleda en relation. Men de första två åren var väldigt omtumlande.
– Min dåvarande tjejs man kunde inte hantera situationen och smutskastade oss offentligt. Han hotade min familj till livet och jag mådde extremt dåligt.

Mordhoten kom bland annat i brevform men från polisen fick hon ingen hjälp.
– De frågade hur jag tyckte att de skulle hantera ärendet. Jag sa att det var deras jobb, att jag inte var polis. Och när jag frågade en kvinnlig polis om hon överhuvudtaget hade sett hotbreven svarade hon att hon aldrig skulle försätta sig i samma situation som mig.

Mia Henriksson bor nu i samma stad som mannen som mordhotade och förföljde henne i två års tid. För några månader sedan såg hon honom på stan och blev stelfrusen. Nu går hon i KBT-terapi för att gå igenom allt.
– Förutom händelsen med polisen har jag aldrig stött på några problem. Jag är spontan och öppen med vem jag är.

Just nu arbetar Mia Henriksson som undersköterska på ett hemtjänstföretag. Där har stämningen mellan kolleger och chef alltid varit positiv. Relationen till de tre barnen, som nu är i yngre tonåren och över de 20, har också alltid varit god. Tillsammans med exmaken har hon haft delad vårdnad.

Mia Henriksson, som är musiker i två band på fritiden, säger att det är bara när man gör sexuell läggning till en stor affär, som det också blir det.
– Snart ska jag byta jobb men den nya chefen verkar väldigt bra och ser inte ut att ha något problem med vem jag är.

Linda Flood

 

 

De jobbar mot diskriminering

”Det finns ett mörkertal i anmälningarna om diskriminering.”

Caroline-Wieslander-Blucher-svCaroline Wieslander Blücher, jurist vid rättsenheten arbetsliv hos DO:


Hur vanligt är det med diskrimineringsfall av hbtq-personer?

– Vad gäller anmälningar till DO om diskriminering som har samband med sexuell läggning ökade antalet från 25 anmälningar 2013 till 33 anmälningar 2014. Anmälningar gällande köns-identitet eller könsuttryck steg från 19 anmälningar till 26. Men anmälningsbenägenheten är låg och det finns ett mörkertal.

Hur kan DO hjälpa?

– Vi ger muntlig och skriftlig rådgivning och vi tar emot anmälningar om diskriminering. En anmälan kan utredas av DO och sedan drivas till domstol. Ofta leder de fallen till en förlikning. Det är dock viktigt att DO kan driva fall i domstol eftersom en dom starkt kan bidra till att minska diskriminering.

Vilka råd vill du ge till en person som blir utsatt för diskriminering på jobbet?

– Alla som är med i facket ska vända sig dit i första hand. Om diskrimineringen sker från chefen eller arbetsgivarens sida är det viktigt att informera en annan chef eller vända sig till ett skyddsombud. Den som är utsatt kan också göra en anmälan till DO eller kontakta en antidiskrimineringsbyrå eller ett juridiskt ombud. Om trakasserier förekommer mellan kollegor är det arbetsgivarens skyldighet att utreda vad som hänt. 

”Hbtq-personer ska känna att facket är till för dem också”


Bengt_E-svBengt Eriksson, ansvarig för IF Metalls matrisgrupp för mångfaldsfrågor:

Vilken fråga är viktigast för fack och arbetsgivare?
– Den viktigaste frågan för facket är att hbtq-personer ska känna att facket finns till även för dem. Viktigaste frågan för arbetsgivaren är på många arbetsplatser att ändra de anställdas förhållningsätt. Ingen ska behöva stå ut med grova ”skämt” och olika anspelningar.

Hur vanligt är det med fördomar och diskriminering?
– Det är nog vanligare än vi tror. Vi har inte haft alltför många ärenden om diskriminering på de här grunderna, men det beror nog mer på att de som blivit utsatta inte känner att de har fackets stöd, än att det inte förekommer. Mörkertalet är stort.

Hur kan arbetsgivare och fackförbund arbeta för en mer tolerant och öppen arbetsplats?
– Arbetsgivaren har enligt diskrimineringslagen en skyldighet att se till att ingen på arbetsplatsen blir diskriminerad. Många företag brukar skryta med att de har haft olika aktiviteter för att göra företagets värderingar kända i organisationen. Ofta är det ingenting annat än att en konsult har varit inne ett par timmar och presenterat en färdig skrift på ett personalmöte. Det går att göra sådana aktiviteter annorlunda, till exempel genom diskussionsgrupper, rollspel. På så sätt engageras fler människor på företaget.

 

”Det är företagets ansvar att skapa en arbetsmiljö där alla är välkomna”


Fox-svFox Summanen, utbildningschef för RFSL:


Ni hbt-certifierar arbetsplatser, hur ser intresset ut?

– Det är stort, vi ser att arbetsgivare är intresserade av utbildning på den egna arbetsplatsen, men även gentemot kunder. Det går att på olika sätt arbeta systematiskt för en ökad inkludering så att alla känner sig välkomna på en arbetsplats. Just nu är 170 verksamheter runt om i landet hbt-certifierade, men antalet personer som har genomgått utbildningen är betydligt fler.

Hur går utbildningen till?
– Den tar 6–12 månader att genomföra utbildningen, där vi fokuserar på normer och hbtq-personers livsvillkor. Men vi tar upp alla typer av diskriminering. En människa är betydligt mer än bara sin sexualitet. Man är också sin hudfärg, sin funktionalitet, sitt kön. I slutet av utbildningen sker ett test för att se att alla har fått grundkunskaper i ämnet. Certifieringen står för kvalitet.

Varför bör företag eller organisationer genomgå utbildningen?
– Det ska inte ligga på den enskilda individen att det är en trivsam arbetsmiljö där alla är välkomna. Vi ser intresse från vårdbolag, skolor, förvaltningar och idrottsföreningar men förhoppningen är att bredden i samhället ökar.

Fakta

Viktiga årtal för hbtq-personers rättigheter 1944: Avkriminaliserades homosexuella förbindelser mellan vuxna. 1972: Sverige blir första land i världen att erbjuda en ny juridisk könstillhörighet och könskorrigering behandling. 1979: Avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp. 1987: Infördes förbud att diskriminera homosexuella. 1988: Infördes lag om homosexuella sambor. 1995: Partnerskapslagen träder i kraft. 1999: Lagen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning införs. 2002: Lagen mot diskriminering inom högskolan på grund av sexuell läggning införs. 2003: I grundlagen införs förbud mot hets mot folkgrupp på grund av sexuell läggning. Lagen om rätt till adoptionsprövning för par som ingått partnerskap träder i kraft, liksom likställd sambolag för samkönade och olikkönade par. 2005: Förbud mot diskriminering som har samband med sexuell läggning inom det sociala området, det vill säga socialtjänsten, socialförsäkrings-systemet, A-kassan och hälso- och sjukvården införs. Lagen om insemination även för kvinnor som är sambo eller registrerad partner med en annan kvinna träder i kraft. 2009: Könsöverskridande identitet eller uttryck läggs till som en diskrimineringsgrund. Socialstyrelsen avskaffar transvestism, fetischism och sadomasochism som sjukdomsbegrepp. Sverige inför könsneutralt äktenskap. 2011: Grundlagsförbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning införs i regeringsformen. Källa: RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners 
och queeras rättigheter. Antalet anmälningar till DO: Diskriminering som har samband med sexuell läggning: 2013: 25 2014: 33 Anmälningar gällande könsidentitet eller könsuttryck: 2013: 19 2014: 26 Vad betyder ordet? HBTQ: är ett samlingsnamn för homosexuella, bisexuella, transpersoner och andra personer med queera uttryck och identiteter. Queer: Identitet som ifrågasätter fasta kategorier gällande kön och sexualitet, samt en teori som ifrågasätter fasta kategorier gällande kön och sexualitet, samt maktskillnader mellan normföljande och icke-normföljande.