Äntligen får vi socialdemokrater möjlighet att ta fram en ny arbetsmiljöstrategi och en nollvision mot dödsfall i arbetslivet. Det är ett prioriterat och efterfrågat arbete. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har redan träffat parterna för att starta arbetet som ska finna lösningar som utgår från det moderna arbetslivets utmaningar.

Att fler ska få jobb är Socialdemokraternas viktigaste fråga. Samtidigt glömmer vi inte bort att en stor majoritet har arbete och går till jobbet varje morgon.

Just nu ökar stressen och den psykiska ohälsan. Det är unga, och framför allt unga kvinnor, som mår allt sämre. Det är också i gruppen unga kvinnor som andelen otrygga anställningar är störst. Här finns ett tydligt samband mellan anställningsvillkor och välmående. Livet är svårt att planera för den som saknar en trygg anställning, blir inringd, går på timmar eller har delade turer. Det är dessutom bevisat att osäkra och korta anställningar innebär mer ensidiga och monotona arbetsuppgifter, mindre frihet och sämre möjligheter till utveckling.

För mig är det uppenbart att arbetsorganisation, kompetensutveckling, lönesystem och jämställdhet hänger hör ihop och väsentligt påverkar arbetsplatsens arbetsmiljö.

Trots att de allra sämsta arbetsmiljöerna försvinner får fortfarande många, framför allt kvinnor, ont i rygg och nacke på grund av tunga lyft. Andelen arbetare som anger att de har enkla och monotona arbetsuppgifter ökar. För industrins kvinnor resulterar det i både stress och belastningsskador. Samma utveckling finns på tjänstemannasidan enligt Unionen, ST och Vision.

Svensk arbetsmarknad kännetecknas av yrkesstolthet, professionalitet och goda arbetsresultat. De flesta trivs bra på jobbet. Samtidigt finns det exempel på dålig planering och organisering av arbetet, alltför prispressade upphandlingar, underbemanning, tidsbrist och teknik som inte fungerar. Det bidrar till att många känner att stressen och pressen ökar.

Arbetslivet blir allt mer gränslöst och pågår dygnets alla timmar, till exempel inom vården, omsorgen, handeln och restaurangbranschen. TCO visar att den obetalda övertiden skenar för tjänstemän, men mest för akademiker.

Viljan att göra ett bra jobb, lojalitet med kollegorna och bristande bemanning skapar samvetsstress när det inte finns tid, mandat och resurser att göra jobbet så bra som man skulle vilja.

Många som arbetar inom välfärdssektorn känner en speciell stress över att det är patienter, elever, vårdtagare, klienter eller förskolebarn som får betala priset när tid och resurser inte räcker till.

Att känna sig otillräcklig som individ skapar en skämsfaktor om att inte leva upp till satta förväntningar. I stället för att göra dålig och skadlig arbetsmiljö till vars och ens individuella problem är det viktigt att se de strukturella problemen – systemfelen.

Nu är det dags att ta tag i problemen – inte sticka huvudet i sanden som Alliansregeringen gjorde under åtta år.

Raimo Pärssinen
Ordförande (S) i riksdagens arbetsmarknadsutskott