Finsk domstol hade bett EU-domstolen om ett förhandsavgörande om det är möjligt att ett fackförbund i Finland kan driva de polska arbetarnas sak i domstol när polsk lag förbjuder anställda att överlåta krav på lönefordringar på en fackförening eller annan utomstående part.

Den finska domstolen frågar också om det är det finska kollektivavtalets definition av minimilön som ska gälla eller om det är polskt arbetsrättsavtal.

EU-domstolen slår fast att det är värdlandets kollektivavtal och lagar som ska gälla så länge som dessa inte står i strid med utstationeringsdirektivet. I detta fall finner inte domstolen att det finska kollektivavtalets skrivningar om minimilön strider mot direktivet.

Tvisten gäller 186 polska arbetare som utstationerades till ett kärnkraftsbygge i Finland. Det finska facket fann att de polska arbetarna inte fick minimilön och ersättningar enligt det finska kollektivavtalet.

Det polska företaget menade att det finska facket inte hade med saken att göra eftersom polsk lag förbjuder att arbetare vänder sig till utomstående part för att lösa lönefordringar med arbetsgivaren. Och dels menar det polska företaget att det är polsk arbetsrätt och polska löne– och anställningsvillkor som ska gälla.

EU-domstolen påpekar att syftet med utstationeringsdirektivet är dels att säkerställa lojal konkurrens mellan inhemska och utländska företag som utför tjänster över gränserna, och dels att med krav om minimiskydd vad gäller löner och vissa anställningsvillkor skydda utstationerade arbetstagare.

Nu skickas tvisten tillbaka till finsk domstol som slutgiltigt får avgöra tvisten mellan det finska elektrikerförbundet och det polska bolaget.