Séverine Picard är jurist vid Europafacket, EFS.

– EU-domstolens beslut är förödande för skyddet av de mänskliga rättigheterna inom EU, säger hon.

EU:s konstitution, Lissabonfördraget, började gälla den 1 december 2009. En social stadga om grundläggande mänskliga rättigheter, som tidigare antagits av EU, blev en del av fördraget.

Denna stadga slår bland annat fast rätten att ansluta sig fackligt samt rätt för facken att förhandla och ta till stridsåtgärder. Lissabonfördraget slår också fast att EU ska ansluta sig till Europarådets konvention för de mänskliga fri- och rättigheterna.

Men det avtal som förhandlats fram om en anslutning har stoppats av EU-domstolen.

Det handlar om en kompetensstrid som domstolen i flera år har haft med Europarådets domstol som prövar brott mot sin konvention och med FN-organet ILO som prövar brott mot sina konventioner, dessa rör mänskliga och fackliga rättigheter i arbetslivet.

Enligt Lissabonfördraget är det EU-domstolen som tolkar EU-rätten och hur den tillämpas vid EU:s institutioner samt i EU:s medlemsstater.

Den makten tänker inte EU-domstolen släppa ifrån sig. Eftersom EU–domstolen säger nej faller förslaget till anslutningsavtal mellan EU och Europarådet.

Detta är EFS mycket kritiskt till. EFS var pådrivande för att EU skulle anta sin sociala rättighetsstadga och att denna skulle skrivas in i fördraget, berättar Séverine Picard.

EFS tycker att EU-domstolen inte tar tillräcklig hänsyn till de mänskliga fri- och rättigheterna utan låter EU:s grundläggande friheter med fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och personer gå före.

Detta har bland annat lett till ett antal domar, bland annat i det svenska Lavalmålet, där domstolen underkänt fackliga stridsåtgärder eller krav på att utländska företag och utländsk personal ska följa kollektivavtalen i de länder de är verksamma i.

EFS anser att dessa domar strider mot ILO:s konventioner samt Europarådets konvention för de mänskliga fri- och rättigheterna.

– EU-domstolen framhärdar i att EU-rätten inte ska kunna prövas av någon utomstående när det gäller mänskliga rättigheter. Vi är mycket oroade över att den inställningen försenar eller stoppar EU:s anslutning till Europarådets konvention, säger Séverine Picard.

De fri- och rättigheter som skyddas enligt konventionen står också i EU:s rättighetsstadga.

– Det är inte fler fri- och rättigheter vi är ute efter, utan ett starkare skydd för dem mot en domstol som anser att EU:s ekonomiska friheter väger tyngre. Europarådets konvention sätter de mänskliga fri- och rättigheterna främst.

Séverine Picard menar att EU nu måste fortsätta processen med att ansluta sig till Europarådets konvention.

– De måste omförhandla förslaget till avtal. Om EU-domstolen inte heller godkänner det förslaget måste EU-rätten ändras så att en anslutning blir möjlig trots EU-domstolens motstånd.

Hon tillägger att EFS kommer att pressa på för att EU:s anslutning till Europarådets konvention sker så snart som möjligt.

– EU:s anslutning är nödvändig för ett socialt Europa och för demokratin i unionen.