Martin Klepke webbledartopp

I dag föreslår Folkpartiets partiledare Jan Björklund att lågavlönade arbetare ska sänka sina löner så att invandrare kan få jobb.

Folkpartiet är därmed det tredje borgerliga partiet som på kort tid krävt lägre arbetarlöner för att ”klara invandringen”. De två tidigare partierna är KD, vilket är förvånande, och C, inte alls förvånande.

Så lyssna på den mening som ett alliansparti nu för tredje gången på kort tid vill lyfta som en del av sin integrationspolitik:

”Ingångslöner ska sänkas så att invandrarna får jobb.”

Men snälla Björklund, Lööf och Hägglund. Hör ni inte själva vad det är ni säger?

Vad tror ni folk tänker när de tar emot detta ert budskap? Hur tror ni den lågavlönade arbetaren resonerar när hon eller han blir uppmanad att sänka sin lön så att invandraren kan få jobb?

Hur tror Björklund, Lööf och Hägglund att det motverkar rasism och främlingsfientlighet?

Resonemanget är dessutom groteskt felaktigt.

Det baserar sig på den felaktiga utgångspunkten att det bara finns en viss mängd arbeten i en ekonomi. Om det kommer hit fler människor så måste vi, eller i alla fall alla lågbetalda arbetare, därför sänka sina löner och tvingas dela med sig av de jobb som finns.

Men mängden arbetstillfällen i en ekonomi är aldrig konstant. Mängden arbetstillfällen i en ekonomi anpassar sig alltid på sikt till befolkningens storlek.

Om det flyttar två miljoner holländare till Sverige kommer det inte för alltid att gå omkring två miljoner extra arbetslösa här i Sverige och slå dank, generation efter generation, samtidigt som det för all framtid kommer att finnas två miljoner vakanta jobb i Holland som aldrig blir tillsatta.

För ytterligare kunskaper kan Björklund, Lööf och Hägglund vända sig till vilken förstaårsstudent som helst i nationalekonomi.

Vilken lön som ska utgå är en helt annan sak. Lönen sätts genom förhandling, och kollektivavtal förhindrar att arbetare konkurrerar med varandra genom att erbjuda sitt arbete till lägre lön än någon annan.

Detta har ingenting med invandring att göra. Kollektivavtal har varit stommen i svensk lönebildning sedan 1920-talet.

Björklund, Lööf och Hägglund ger sig nu på kollektivavtalet som sådant när de kräver lägre ingångs- och lägstalöner och uppmanar därmed arbetare att börja konkurrera med varandra genom att erbjuda lägre löner.

Och till råga på allt så har de fräckheten att påstå att skälet är att de invandrare som kommer hit ska få dela på de jobb som finns.

Det är faktiskt ganska ruggigt att se hur de tre partiledarnas mångåriga korståg mot lägstalöner och kollektivavtal nu inom loppet av en månad plötsligt bankats in i en integrationspolitik som så uppenbart och så onödigt ställer svenskar mot invandrare.

Notera också att det bara är lågavlönade som de tre partierna vill ska sänka sina löner så invandrare får jobb – undersköterskans lön ska ned, inte läkarens. Partireklamutdelarens lön ska ned, inte partiledarens.

De tre partiledarna har grävt sig djupt ned i myllan i ett försök att fånga röster av SD.

Det är nog mer troligt att de genom tilltaget snarare förlorar röster till SD.

På ett område hamnar Folkpartiet någorlunda rätt. Det är när det gäller språkkunskaper. Betydligt mer måste läggas på den snabba integrationens främsta förutsättning: att lära sig svenska.

I övrigt behövs, som de rödgröna också föreslår om de någon gång äntligen blir fri från den hämmande borgerliga alliansbudgeten och börja driva egna frågor, en betydligt mer aktiv arbetsmarknadspolitik.

Det vill säga just det som Allianspartierna ägnade åtta år att förstöra.