Fackledaren Elizabeth Tang tycker sig se måttliga framsteg. Foto: Stefan Lindberg

Fackledaren Elizabeth Tang tycker sig se måttliga framsteg. Foto: Stefan Lindberg

Fackledaren Elizabeth Tang tycker sig se måttliga framsteg. Foto: Stefan Lindberg

De första filippinska hembiträdena kom till Hong Kong i mitten av 1970-talet, berättar Elizabeth Tang, legendarisk demokratiaktivist.

Elizabeth Tang var en av grundarna av Hong Kongs oberoende fackliga centralorganisation ­HKCTU 1990. Hon hade då redan inlett organisering av hemarbetande migrantarbetare. I dag är hon generalsekreterare för International Domestic Workers Federation, en facklig federa­tion för hembiträden med medlemsorganisationer i närmare 70 länder.

Fackföreningsrörelsen i Hong Kong var svag när Elizabeth Tang började som organisatör. De organisationer som fanns kontrollerades av kommunistpartiet eller regimen i Taiwan och företrädde främst politiska intressen.

HKCTU:s viktigaste mål inledningsvis var att stärka och bygga upp organisationen inför Kinas övertagande av den tidigare brittiska kronkolonin 1997. HKCTU har valt att varken samarbeta med de Beijingkontrollerade facken i Hong Kong eller med den fackliga centralorganisationen i Kina. Elizabeth Tang ser med stor oro på att många fack i västvärlden tror att de kan förändra de partikontrollerade kommunistiska facken genom samtal.

– Tyvärr visar västvärlden då att man ingenting lärt av historien.

1990 bildade hembiträden från flera länder Asian Domestic Workers Union, det första facket för migrantarbetare någonsin i Asien.

I mitten av 1990-talet hade hembiträdesfacket över 4 000 medlemmar från bland annat Filippinerna, Indien, Sri Lanka, Nepal och Thailand. Organisationen blev 1995 medlem av HKCTU.

Elizabeth deltog i FN:s arbetsmarknadsorgan ILO:s arbete med att ta fram en konvention för hembiträden. ILO-konvention 189 antogs 2011 och har ratificerats av 17 länder, senast Finland i början av januari 2015.

– Genom arbetet med konventionen fick jag kontakt med organisationer för hembiträden från en lång rad länder, säger Elizabeth Tang.

Den nya fackliga federationen för hembiträden har medlemsförbund som representerar alla världsdelar. Bara i Hong Kong arbetar över 300 000 migrantarbetare som hembiträden. Det är lika många i Singapore och ännu fler i Malaysia.

Hon berättar att indonesiska hembiträden ofta har en tuffare situation än de från Filippinerna. Indonesiskorna är som regel unga, kan bara begränsad engelska och vågar inte ta strid för sina rättig­heter på samma sätt.

Många kvinnor från Indonesien blir lurade av bemanningskontor. De tvingas skriva på olagliga anställningsavtal där de under det första året arbetar nästan utan lön för att betala av sin skuld till agenten.

Har situationen allmänt sett förbättrats för migrantarbetande hembiträden de senaste åren?

– Egentligen inte, anser Elizabeth Tang.

– Inom vissa områden har det blivit förbättringar men inom andra är det sämre, bland annat alltså för hemarbetande från Indonesien.

Under den så kallade paraplyrevolutionen i Hong Kong i höstas då studenter ockuperade flera större gator gav HKCTU och migrantarbetarfacken i staden omgående studenterna sitt stöd.

– Den oberoende fackföreningsrörelsen har alltid varit drivande i demokratirörelsen, säger Elizabeth Tang. Vi hade under lång tid förberett civil olydnad som taktik.

– Tyvärr är våra makthavare livrädda för minsta lilla protest. De vill ha absolut kontroll över män­ni­skor.

Lennart Johnsson

 

Läs också: