Eld-webbkronika

Nästa års stora avtalsrörelse kommer att bedrivas i ett läge då inflationen under hela fem års tid legat en bra bit under målet på två procent. Sett mot den bakgrunden är det inte konstigt att parternas förväntningar om den framtida pris­ökningstakten fallit rejält. I slutet av förra året trodde varken arbetsgivarna eller facken att Riksbanken om fem år skulle leva upp till inflationsmålet, utan inflationen väntades landa vid 1,7 procent. Och på kortare horisonter är avståndet till målet ännu större.

Parternas fallande inflationsförväntningar orsakar nervositet i bankens ledning. För alla är medvetna om att det skulle bli ännu svårare att nå en inflation på två procent om avtalsförhandlarna började skruva ner sina löneökningsanspråk, som en följd av att de räknar med att priserna ökar långsammare.

Men vad kan, eller vad är Riksbanken villig att göra åt saken? För standardåtgärden för en cent­ralbank som ser att inflationsförväntningarna faller är en rejäl räntesänkning, men nu ligger styrräntan redan på noll. Knepen som återstår är långt mindre beprövade.

• Det som verkar ligga närmast till hands är att skjuta upp en framtida aviserad räntehöjning. En föga imponerande åtgärd, eftersom första höjningen redan är högst avlägsen och få utanför Riksbanken tror på räntebanan – bankens egen prognos för styrräntan – som den är ritad för tillfället.

• En annan variant är att köpa obligationer för att få ner de långa marknadsräntorna, men dessa är redan nu på väldigt låga nivåer.

• Eller så kan räntan sänkas under noll, men det är oklart hur långt ner man kan gå.

• Det vassaste återstående vapnet är att ge sig ut på valutamarknaden för att sänka kronans värde, men det verkar ingen av ledamöterna i direktionen sugen på.

Om några veckor ska ledningen fatta ett nytt räntebeslut. Frågetecknen kring donen som finns kvar i verktygslådan gör att reaktionerna i veckan framstår som rätt naturliga. Ny statistik visade att den underliggande inflationstakten – alltså prisutvecklingen rensat för förändrade räntesatser – i december uppgick till 0,5 procent. Noteringen innebar en mindre nedgång jämfört med månaden innan, men beskedet möttes ändå med en lättnadens suck för de flesta hade räknat med ett ännu lägre utfall.

Riksbanken har hamnat på åskådarplats, där den sitter och hoppas att inflationen tar fart. Om det får parterna att revidera upp sina inflationsförväntningar återstår att se.