Martin Klepke webbledartopp

Missnöjet med decemberöverenskommelsen lät inte vänta på sig.

Kritiken, från såväl den förre moderatledaren Ulf Adelsohn som från Miljöpartiets tidigare språkrör Peter Eriksson, går ut på att uppgörelsen förbigår ambitionen att finna absolut majoritet i Sveriges riksdag.

Det räcker nu med att få ihop majoritet i form av störst partikonstellation.

Låt oss då skärskåda vad ambitionen om absolut majoritet skulle innebära i dagens läge.

Blocköverskridande lösning

Det här är Peter Erikssons lösning.

Han vill hellre bryta upp blocken och skapa ett blocköverskridande styre som når riksdagsmajoritet. Många trodde att så också var på väg att ske men bland partiledarna har bara Löfven tagit upp det som ett reellt alternativ.

S blir stödparti

Den andra vägen till absolut majoritet är att Löfven skulle avgå och Alliansregeringen ta över med passivt stöd av Socialdemokraterna. Det är denna väg som Folkpartiets tidigare partiledare Lars Leijonborg har propagerat för. (Det är många före detta partiledare som nu känner sig manade att träda fram).

Även Annie Lööf var en tid i höstas inne på samma linje.

Varken Leijonborg eller Lööf kunde dock förklara hur det skulle vara mest demokratiskt att låta det block som fått flest röster i vårt allmänna val bli ett lydparti åt det block som fått färre röster.

Om nu all makt utgår från folket, som det står i vår grundlag, bör ansvarsfulla politiker lägga större vikt än så på hur folket väljer.

Gå SD till mötes

Den tredje vägen är att Alliansen går Sverigedemokraterna till mötes, godkänner att 13 procent av väljarna ska få styra över resterande 87 procent när det gäller invandring, bryter mot internationella överenskommelser, tar över synen att judar och samer inte är svenskar och stoppar invandringen.

Troligen vill ingen av de nu ilsket hoppande föredettingarna uttrycka sig så drastiskt, i stället bär de nog på en föreställning om att det kanske inte hade behövts så stora eftergifter till Sverigedemokraterna för att skapa ungefärligt samma politiska klimat som rått de senaste fyra åren, där SD fungerat som ett stödparti åt Alliansen.

Alla liknande inbjudningar till rasistiska och främlingsfientliga partier som skett i länder i Europa visar dock att denna taktik aldrig lyckats. Aldrig.

Reinfeldts och Kinberg Batras linje att inte göra sig beroende av Sverigedemokraternas politik är därmed troligen det enda sättet att bevara partiets dominans på den borgerliga sidan.

Av de tre alternativen står bara den blocköverskridande lösningen i samklang med demokratiska värderingar.

En blocköverskridande lösning skulle dock försvåra debatten om de stora politiska skiljelinjerna.

Med decemberöverenskommelsen garanteras att valresultatet respekteras samtidigt som de politiska striderna går vidare.