Martin Klepke webbledartopp

Minns ni berättelsen om den utstationerade snickaren Josef, hans fru Maria och den där knodden som föddes i ett stall?

Så här i juletider brukar vi bli påminda om berättelsen, och önska varandra lycka.

Men ett parti som tycks ha glömt hela budskapet är Kristdemokraterna.

I dag i DN går partiets ledare Göran Hägglund till angrepp och säger att vi ska ställa hårdare krav på de kvinnor, män och knoddar som flyr från krig och elände och kommer hit. Och vi ska göra det lättare att skicka tillbaka dem.

Visst skriver Göran Hägglund att ”Det är viktigt att Sverige, i dag och i framtiden, ger skydd till de som flyr undan förföljelse, krig och förtryck.”

Men de tre förslag han lägger fram bär i en annan riktning. Och de påverkar hela arbetsmarknaden till LO-anslutnas nackdel.

Invandrare ska få lägre bidrag än i dag, invandrare ska bli billigare att anställa genom fler reformer som sänker arbetskraftskostnaderna i lågkvalificerade yrken på hela arbetsmarknaden, alltså även för de arbetare som redan jobbar inom dessa områden. De invandrare som inte får jobb ska lättare kunna förpassas från Sverige och handläggningstiderna ska förkortas.

Att långa handläggningstider är ett gissel är ingen unik ståndpunkt. Men vad är det Hägglund egentligen säger i de övriga förslagen?

De har ingenting med krig och elände att göra. Julens budskap om kärlek och gemenskap är stendött i Kristdemokraternas politik.

Men förslagen har egentligen inte heller någonting med invandringen att göra. Det är i stället gammal vanlig Allianspolitik förpackad i en form som ska göra det möjligt att fånga röster från politikens högerflank.

I åtta år har Alliansen upprepat att kostnaderna för att anställa inom LO-yrken måste sänkas för att företag ska vilja anställa.

I åtta år har Alliansens också upprepat att de som ändå inte får ett jobb har sig själva att skylla. Att de är lata och omotiverade. Därför har a-kassan sänkts till ett minimum och sjukförsäkringen begränsats.

I åtta år har denna politik fullständigt misslyckats och vi har nu en historiskt hög arbetslöshet.

Nu ska samma medicin tillämpas på invandrare. Dessa lata människor ska få sina bidrag sänkta så att de tar ett jobb, samtidigt som Hägglund upprepar kravet på att arbetskraftskostnaderna inom LO-yrken måste sänkas och de som inte tar dessa allt lägre betalda jobb ska sparkas ut.

Men de ekonomiska grundprinciperna ändras inte, vare sig det är invandrare eller infödda svenskar som pekas ut som lata.

Så länge Alliansen och SD blundar för att det som krävs är jobbskapade åtgärder, inte sänkta löner, nedskuren a-kassa och sänkta levnadsbidrag, så kommer politiken inte att lyckas.

Förslag på jobbskapande åtgärder har lagts fram. De fanns i de rödgrönas budget, den budget som KD tillsammans med övriga fyra högerpartier röstade ned.

Här fanns stora satsningar för att skapa jobb i offentlig sektor, förbättra arbetsmarknadsutbildningen, skapa en bättre skola och inrätta 18 000 ungdomsjobb. Och mycket mer.

Detta till det legitima kravet att varje person som utför ett jobb också ska ha en rimlig, avtalsenlig lön för utfört arbete, i stället för krav på att acceptera lönesänkningar för hela branscher.

Allt detta lyser med sin totala frånvaro i Hägglunds förslag. I stället andas hans text en inställsamhet mot Sverigedemokraternas flyktingpolitik, sannolikt för att hejda den flykt av konservativa KD- och M-väljare som nu väljer högerspåret.

Hans budskap smakar inte gott. Och knodden som föddes i ett stall måste vrida sig av oro i sin himmel.