I DN i dag presenterar Annie Lööf Centerpartiets integrationspolitik.
Hon hamnar dock snabbt i SD-diket genom att påstå att ökade inkomstskillnader skapar en bättre integration.
Genom att sänka de lågavlönades inkomster och genom att tillåta ännu större uttag av skattepengar till riskkapitalbolagens golfavgifter ska vi på något sätt lyckas integrera invandrare bättre.
Nog haltar logiken rejält.
Om det inte vore för frågans allvar skulle utspelet kunna ses för vad det egentligen är, ytterligare ett i mängden av Centerförslag för att förstärka klasskillnaderna i Sverige.
Alltsedan Maud Olofsson övergav partiets miljöprofil och förvandlade Centern till ett stödparti för Sveriges företagare har ju partiet drivit på för att de lägst avlönades löner och inkomster bör sänkas och att vinstuttag ska få fritt spelrum.
Detta ska enligt Centerpartiet kunna ge fler jobb eftersom det ”sänker trösklarna in på arbetsmarknaden”.
Visserligen har åtta år av billigare arbetskraft och miljardstöd till företag i form av rut-, rot-, moms- och arbetsgivaravgiftsbidrag tvärtom resulterat i att arbetslösheten stigit, såväl bland ungdomar som bland äldre. Men det har Centern inte velat lyssna på.
I stället utvidgar nu alltså Annie Lööf teorin med att påstå att om vi bara gör arbetskraften ännu billigare och ökar vinstuttagen så blir det dessutom lättare för invandrare att integreras.
Som en extra bonus ungefär.
Förutom att denna teori är befängd är det skrämmande att Annie Lööf inte verkar ha en susning om vilka signaler ett sådant utspel sänder ut.
Enligt Sverigedemokraternas förklaringsmodell är ju alla uteblivna inkomstökningar invandrarnas fel, och här går nu ett etablerat parti ut och säger just detta: Om arbetarna sänker sina lönekrav kan vi integrera invandrarna bättre.
Maken till dumhet får forskare i politisk historia nog leta efter.
Men Sverigedemokraterna jublar säkert.
