Gårdagens rapport från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD bör vara obligatorisk läsning för alla Allianspolitiker.
I studien kartläggs sambandet mellan ojämlikhet och tillväxt och slutsatserna är följande:
”Ojämlikhet skadar den ekonomiska tillväxten.”
”För små investeringar i utbildning av låginkomsttagare är den främsta orsaken till orättvisors negativa inverkan på tillväxten.”
”Den finns ingenting som visar att omfördelande politik som skatter och sociala skyddsnät skadar tillväxten.”
Tongångarna känns igen från en debatt som just avhandlats i Sveriges riksdag och vissa passusar låter faktiskt som hämtade ur den rödgröna budgeten.
Men där de svenska Allianspartierna lägger politiska värderingar på begreppet rättvisa har OECD:s ekonomer en strikt ekonomisk syn, ojämlikhet skadar tillväxten.
Tydligare än så kan det inte sägas.
OECD har studerat ett antal av sina medlemsländer under perioden 1985–2005. Under denna tid skulle tillväxten i Storbritannien, USA och Italien ha varit 10 procent högre om länderna bemödat sig om att minska i stället för att öka klyftorna bland sina invånare.
Även Sverige, Norge och Finland skulle ha klarat sig bättre med en tydligare politik för minskade klyftor, även om skillnaden här har varit liten.
Men så fick vi en borgerlig regering 2006.
Under åtta års tid efter den tidsrymd som OECD studerar har ökade inkomstskillnader varit Alliansens signum, med snabbast växande klyftor bland OECD:s 34 medlemsländer.
Samtidigt, som vi sett i en rad andra OECD-studier, har raset för den svenska skolan även det varit störst bland alla OECD-länder.
En ansvarstagande regim skulle kunna ta lärdom av OECD-ekonomernas genomarbetade studier, inte bara för att upprätthålla värdet av det slitna uttrycket ”rättvisa”, utan av rena tillväxtskäl, det område som OECD som en ekonomisk samarbetsorganisation främst är intresserad av.
Men för döva öron ropar åter OECD:s rapport.
I stället vidhåller Alliansens nya informella ledare Annie Lööf (C) att klyftorna måste öka ännu mer genom att de redan lägst avlönades inkomster bör sänkas ännu mer.
Under den budgetdebatt som föregick Sverigedemokraternas avhopp från beslutspraxis och Alliansens efterföljande avhopp från all samförståndslösning, fick vi också en mycket tydligt inblick i att Alliansen inte alls har för avsikt att ändra sig. På något sätt.
Den rödgröna budgetens ord om att försvara rimliga löner sågs i debatten som suspekta socialistiska förslag. Att förbättra den svenska skolan med 2,7 miljarder för att öka jämlikheten i undervisningen, liksom höjningen av a-kassan och 18 000 nya traineeplatser, flög sin kos samtidigt som Alliansen klev bort från alla ansvarsfulla samtal.
Men ännu en ekonomisk rapport har nu alltså visat att Alliansen är på fel väg när det gäller att öka alla svenskars rikedom, välfärd och tillväxt.
Kvar finns ett politiskt ställningstagande hos Alliansen att de som har ska ha mer och de som inte har ska få mindre.
I valet mellan ökade orättvisor och ökad tillväxt väljer Alliansen återigen ökade orättvisor.
Det är politik i sin mest ansvarslösa form.
Länk till rapporten:
Trends in Income Inequality and its Impact on Economic Growth
